Assisterad befruktning och rättsligt föräldraskap - Om ställningstaganden och normer som regelverken bygger på

Sammanfattning: Ofrivillig barnlöshet är ett problem som kan bero på många olika faktorer. Ett sätt för att avhjälpa den är att genomgå assisterad befruktning. Assisterad befruktning inom svensk hälso- och sjukvård är däremot inte tillgängligt för alla. För att få genomgå en behandling krävs det att vissa villkor är uppfyllda. En av dessa förutsättningar är att den assisterade befruktningen utförs på en kvinna som befinner sig i en parrelation. Detta kan däremot komma att ändras, eftersom det föreslås att ensamstående kvinnor ska få tillgång till assisterad befruktning på samma villkor som par. Bestämmelserna i 1 kap. FB blir av betydelse vid assisterad befruktning. Det är här som reglerna om hur det rättsliga föräldraskapet ska fastställas går att finna, och dessa gäller när ett barn har kommit till såväl genom samlag som assisterad befruktning. Beroende på vilket sorts föräldraskap som lagstiftaren har gett företräde, kan det rättsliga föräldraskapet överensstämma med det genetiska, biologiska och sociala föräldraskapet i olika kombinationer. Regleringen av den assisterade befruktningen bygger på ställningstaganden rörande bl.a. principen om barnets bästa och önskan att kunna hjälpa ofrivilligt barnlösa. I förhållande till det rättsliga faderskapet vid samlag har lagstiftaren tagit ställning genom att framför allt låta det genetiska faderskapet få företräde. Vid assisterad befruktning är det istället det sociala faderskapet som får ta denna roll. Vad gäller rättsligt moderskap är det alltid det biologiska moderskapet som går först. Kvinnan som föder barnet anses alltid vara dess rättsliga moder. Vid fastställande av rättsligt föräldraskap för kvinnan i ett samkönat par som inte föder barnet är det avgörande huruvida den assisterade befruktning har genomförts inom eller utom svensk hälso- och sjukvård. Om den inte har skett inom svensk hälso- och sjukvård kan hon inte fastställas som rättslig förälder över huvud taget med hjälp av bestämmelserna i 1 kap. FB. Granskningen av regelverken kring assisterad befruktning och rättsligt föräldraskap ger underlag för att uttala sig om normer som de bygger på. Eftersom assisterad befruktning för tillfället endast erbjuds par, och samkönade par särbehandlas vad gäller det rättsliga föräldraskapet i förhållande till olikkönade par, går det att säga att regelverken är präglade av såväl en tvåsamhetsnorm som en heteronorm. Det faktum att ensamstående kvinnor föreslås få tillgång till assisterad befruktning måste ändå ses som ett tydligt steg bort från tvåsamhetsnormen. Därutöver kan det ses som ett brott med heteronormativiteten, eftersom det innebär ett avsteg från den rättsliga förståelsen av familjeorganisering som något som ska vara baserat på en sexuell anknytning mellan en man och en kvinna.