Kontaktpersonskap – en balansgång mellan närhet och distans : Kontaktpersoners perspektiv på relationsskapande

Sammanfattning: Syftet med studien var att undersöka kontaktpersonskap med fokus på kontaktpersoners erfarenheter av relationsprocessen med ungdomar. Uppsatsen bygger på en kvalitativ metod där empirin insamlades genom semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att kontaktpersonerna fick olika roller i insatsen. Ömsesidighet, tillit, trygghet, öppenhet, äkthet, anpassning och tillgänglighet framkom som centralt i att bygga och upprätthålla relationer. Parternas kännedom om varandra, aktiviteter och kontaktpersonens förmåga att känna in ungdomen visade sig också vara centralt. Anledningar till avslut var olika och kontaktpersonerna kunde uppleva både lättnad, glädje och tomhet. Relationerna kunde fortsätta även efter avslut. Resultaten av denna studie visade sig i hög grad överensstämma med tidigare forskning. Tidigare forskning på den svenska kontaktpersonsinsatsen visade sig dock vara högst begränsad. Utifrån detta är det av stor vikt att vidare undersöka kontaktpersoninsatsen och relationsskapande med ungdomen för att kunna definiera utvecklingsområden med avsikt att effektivisera insatsen.