The Breakthrough-method and the time after / Genombrottsmetodiken och tiden efter

Detta är en Magister-uppsats från Malmö högskola/Hälsa och samhälle

Sammanfattning: I den här studien utvärderar jag effekter av ett förbättringsprogram i form av nya kunskaper varefter jag studerar hur och under vilka villkor dessa kunskaper används och sprids. Studieobjektet är ett servicehus som ger service till äldre med och utan demenssjukdom. Denna verksamhet har vid två tillfällen deltagit i förbättringsprogram anordnade av Region Skåne. I bägge programmen har man, som förbättringsverktyg använt sig utav Genombrottsmetodiken och båda dessa program ligger i fokus för studien. I denna kvalitativa studie har jag använt mig utav intervjuer som metod för datainsamling medan den teoretiska basen har utgjorts av teorin om innovationsspridning. Resultat visar att en stor del av kunskapen man fått genom dessa förbättringsprogram består av praktisk kunskap, men också teoretisk kunskap. I början av bägge förbättringsprogrammen har arbetet med metodiken varit som svårast. Trots detta har man fortsatt att implementera metodiken i arbetet och i nuläget anser man att användningen av metodiken har blivit standardiserad inom demensavdelningarna. Någon spridning av metodiken till serviceavdelningarna har inte skett, förutom av ett förbättringsverktyg känt som PDSA-verktyget. Anledningarna till att metodiken inte spridits till serviceavdelningarna är många, t.ex. att arbetslagsledarna inte ser förbättringsarbete som en del av sitt uppdrag, hög arbetsbelastning, vissa medarbetarnas negativa attityd gentemot förbättringsarbetet och att avdelningarna haft olika lång tid på sig att införa metodiken. En annan faktor som kan ha påverkat spridningen av metodiken är teamdeltagarnas uppfattning att syftet med förbättringsprogrammen inte varit att sprida metodiken till ser-viceavdelningarna.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)