Lojalitet kontra vigilans - En jämförelse av reglerna för utförandet av konsumententreprenader med dess motsvarigheter vid kommersiella entreprenader

Sammanfattning: Entreprenadavtal är beteckningen för de avtal då en uppdragstagare åtar sig uppdraget att utföra ett visst arbete åt en uppdragsgivare. När en näringsidkare ingår ett sådant avtal med en konsument reglerar 4–8 §§ konsumenttjänstlagen hur uppdraget ska utföras. När två kommersiella aktörer ingår ett sådant avtal saknas dock en direkt tillämplig lagstiftning. Istället finns väletablerade standardavtal. Syftet med uppsatsen var jämföra innebörden av och de bakomliggande skälen till 4–8 §§ konsumenttjänstlagen med dess motsvarighet vid entreprenadavtal där parterna är kommersiella och har införlivat Allmänna bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader, (AB 04), till deras avtal. För att uppnå detta syfte utgick uppsatsen från huvudsakligen två frågeställningar. Den första frågan var: Vad är innebörden av 4–8 §§ konsumenttjänstlagen och vilka är de bakomliggande skälen till dessa regler? Uppsatsens andra frågeställning var: Vilka motsvarigheter till 4–8 §§ konsumenttjänstlagen finns för kommersiella entreprenadavtal enligt AB 04? Den andra frågan innefattade också att redogöra för innebörden av och de bakomliggande skälen till dessa motsvarigheter. För att besvara dessa frågor användes den rättsdogmatiska metoden med vissa filosofiska inslag. Undersökningen visade att vid entreprenadavtal mellan en konsument och en näringsidkare åläggs näringsidkaren huvudansvaret för att utforma och utföra uppdraget så att resultatet motsvarar konsumentens förväntningar. Detta ansvar manifesteras i 4 § konsumenttjänstlagen som stadgar att näringsidkaren ska utföra tjänsten fackmässigt och med tillbörlig omsorg tillvarata konsumenten intressen. I 5–8 §§ konkretiseras sedan detta ansvar. Ansvarsfördelningen beror på att konsumenten presumeras vara ojämbördig i förhållande till näringsidkaren. Vid entreprenadavtal mellan två kommersiella aktörer som tillämpar AB 04 saknas en sådan presumtion. Istället förväntas uppdragsgivaren utforma uppdraget så att det uppnår dennes önskade resultat och uppdragstagaren förväntas utföra uppdraget enligt uppdragstagarens anvisningar. Brister någon av parterna i sina förpliktelser får denne betala för konsekvenserna. Det finns dock uttryckliga förpliktelser i AB 04 som kan påverka detta, till exempel parternas plikt att underrätta motparten om att det vore olämpligt att utföra uppdraget enligt dennes anvisningar. Domstolen är inte heller bunden av de skrivna avtalsvillkoren när det kommer till tolkningen av kontraktet. I till exempel ett rättsfall bedömde Högsta domstolen huruvida uppdragstagaren, med hänsyn till dennes fackkunskaper, skulle ha en mer långtgående skyldighet än den uttryckliga underrättelseplikten. Det finns också exempel på där både doktrinen och Högsta domstolen intar en ståndpunkt som direkt strider mot kommentarstexten till AB 04. Vilka rättigheter och skyldigheter parterna har behöver således inte uttryckligen framgå av det skriftliga kontraktet.