De ansiktslösa i hopplöshetens fördärv : En kritisk diskursanalys av nyhetsmediers samhällsdebatt om gängkriminaliteten i Sverige

Sammanfattning: Uppsatsen syftar till att undersöka och analysera hur personer i gängkriminella miljöer konstrueras samt positioneras i den nyhetsmediala samhällsdebatten om gängkriminalitet i Sverige genom att studera publicerade debattartiklar från en specifik tidsperiod. Studien utgår från ett kritiskt diskursanalytiskt perspektiv som menar att verkligheten formas och tolkas genom språkliga diskurser, varför valda analysverktyg har ett lingvistiskt fokus där texternas lexikala aspekter undersöks, liksom deras anspråk på gängkriminalitetens orsaker och lösningar. Vidare analyseras debattartiklarnas innehåll genom ett socialkonstruktionistiskt perspektiv på de skildringar och identiteter som görs, samt utifrån teorier om stigmatiseringsprocesser och avvikarkarriärer Även själva fördelningen mellan debattörer samt presenterade perspektiv i debatten analyseras i relation till sociala makthierarkier. Uppsatsens resultat visar på att personer i gängkriminella miljöer främst tenderar att reduceras till deras kriminella egenskap i debatten, vilket konstruerar personerna som avvikare och förövare i samhället på sätt som stundtals får avhumaniserande effekter. I vissa fall nämns även personernas unga ålder samt icke-svenska etnicitet, vilket främst motiverar till förslag på ökade disciplinära åtgärder mot unga samt personer som saknar medborgarskap. Vidare präglas en stor del av debatten av ett fokus gentemot polisiära resurser och skärpta straff, vilket verkar osynliggörande för gängkriminalitetens bakomliggande sociala faktorer samt det sociala arbetets betydelse. Detta får även konsekvenser för personernas sörjbarhet samt ansedda rätt till sociala stödinsatser som fokuserar på förändring. I de fall sociala aspekter faktiskt diskuteras i debatten tenderar en sorts osynlig tröskel skapas mellan ”den unga som sörjbar” och ”den kriminella som straffbar” – vilket möjliggör till att vidmakthålla identiteterna "offer" och "förövare" i skildringarna på ett sätt som gör att problemets komplexitet undviks.