Kattsnuva orsakad av felint herpesvirus typ 1 och felint calicivirus : laboratoriediagnostik, epidemiologi och immunprofylax

Sammanfattning: De vanligaste orsakerna till kattsnuva är infektion med felint herpesvirus typ 1 (FHV-1) eller felint calicivirus (FCV). Båda virusen är vanligt förekommande även i den friska populationen och prevalensen är generellt högre i större djurgrupper. Efter infektion med FHV-1 lägger sig viruset ofta latent och kan återaktiveras av olika stressfaktorer. FCV kan utsöndras i flera år efter infektion och detta utan att katterna visar kliniska symtom. Smittspridning för FHV-1 sker främst via direktkontakt med akut sjuka djur eller intermittent utsöndrande djur. FCV smittar direkt från sjuka djur eller friska smittbärare men kan också smitta via ytor. I täta kattpopulationer är troligen smittspridning via ytor en viktig smittväg även för FHV-1. Polymeraskedjereaktion (PCR) och virusisolering (VI) används idag för att detektera virus från infekterade katter. En bra PCR kan upptäcka färre viruspartiklar än VI och är således både känsligare och snabbare. Eftersom det är vanligt med friska smittbärare betyder positivt testsvar inte säkert att viruset är sjukdomsorsakande hos individen. Serologi har inte visat sig användbart vid sjukdomsdiagnostisering, men höga antikroppstitrar kan tyda på att individen är skyddad från sjukdom. En korrelation mellan halten virusneutraliserande antikroppar (VNA) och skydd vid ”challenge” förekommer, men är inte fullständig. Individer utan VNA kan också vara skyddade, vilket tyder på att cell-medierad immunitet också är viktig. Prevalensstudier i Europa visar siffror för FHV-1 i friska populationer så låga som 0 % och så höga som 11 %. För FCV är motsvarande siffror mellan 2,6 % och 29 % i den friska populationen. Den stora skillnaden beror troligen på hur studiepopulationen valts men också på flera faktorer så som hur provet är taget och val av analysmetod. Vaccinering ger inget fullständigt skydd mot infektion och sjukdom men ger skydd genom en lindrigare symtombild vid infektion. Vaccinering ger också en minskad virusutsöndring, men prevalensstudier tyder på att den är otillräcklig för begränsning av smittspridning. FCV muterar ofta och antigeniciteten skiljer mycket mellan olika stammar, men alla anses tillhöra samma serotyp. Skillnaden i antigenicitet får till följd att olika immunitet bildas beroende på stam. Immunitet mot en stam ger bra skydd mot andra stammar om korsreaktiviteten mellan stammarna är hög. Val av vaccinstam kan således vara av betydelse för att skapa en så bra immunitet som möjligt mot fältstammar. Nya studier tyder på att bredare korsneutraliserande förmåga och bättre skydd kan fås genom att kombinera flera stammar i samma vaccin. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka vilka laboratoriediagnostiska metoder som finns tillgängliga för att undersöka förekomst av sjukdom och sjukdomens epidemiologi samt belysa värdet av immunprofylax.