Med ficklampa mot skuggsamhället: Är svensk skola en plats för angiveri? En undersökning av papperslösa barns rätt till utbildning och lagstiftarens möjlighet att begränsa den

Sammanfattning: Uppsatsen syftar till att undersöka lagstiftarens möjligheter att begränsa papperslösa barns rätt till utbildning och möjligheten att införa en informationsplikt mellan svensk skola och migrationsmyndigheter, samt hur en eventuell informationsplikt kan påverka papperslösa barns rätt till utbildning. Med beaktande av det pågående arbetet med Tidöpartiernas förslag granskar uppsatsen de möjligheter och begränsningar som lagstiftaren står inför när det gäller att reglera papperslösa barns rätt till utbildning. Papperslösa barn i Sverige omfattas inte av den skolplikt som gäller för folkbokförda barn, vilket innebär att de saknar en grundlagsskyddad rätt till utbildning. Trots detta har Sverige, genom nationell lagstiftning, tilldelat papperslösa barn rätt till utbildning i form av förskoleklass, grundskola, grundsärskola, specialskola, sameskola, samt gymnasieskola och gymnasiesärskola, under förutsättning att utbildningen påbörjas innan barnet fyller 18 år. Rätten till utbildning för papperslösa barn är förankrad både i svensk lagstiftning och i internationella överenskommelser som barnkonventionen och EKMR. Uppsatsen identifierar att både möjligheten för lagstiftaren att begränsa rätten till utbildning och ett eventuellt införande av en informationsplikt kan anses strida mot barnkonventionen, vilket skapar en utmaning för lagstiftaren att avväga olika intressen och säkerställa det skyddet av papperslösa barns rättigheter. Samtidigt understryker uppsatsen osäkerheten kring huruvida en informationsplikt skulle kunna komma att utformas och hur lagstiftaren kommer att bedöma papperslösa barns rätt till utbildning i förhållande till intresset av ett effektivt återvändandearbete för de som vistas i landet utan tillstånd.