Skräckfilm och bilden inom bilden : En analys av rörlig bild inom filmen och dess reflexivitet i de japanska skräckfilmerna The Ring, Pulse och Dark Water

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats är att skänka en grundläggande illustration av hur relationen bild inom bild och skräck kan se ut. Studien koncentrerar sig på estetiken och reflexiviteten hos bilderna inom bilden hos de japanska skräckfilmerna The Ring, Pulse och Dark Water. Dessa bilder består av ett videoband i The Ring, webbkamerabilder i Pulse och övervakningsbilder i Dark Water. Användningen av rörliga bilder inom rörliga bilder är reflexivt i den meningen att vi medvetandegörs om filmmediet självt som en konstruktion av bilder. Detta fenomen uppmärksammar oss också på akten att se. Syftet i skräckfilm är att skapa känslor av olust och skräck hos oss och detta åstadkoms, bland annat, genom hur bilderna ser ut och är upplagda. Ett återkommande element hos bilderna inom bilden hos våra filmer är otydligheten hos flera av dem och detta att vi inte kan se bilden tydligt kan ge upphov till olustkänslor. Något dessa bilder också har gemensamt och som kan te sig otäckt är att de är ologiska på olika sätt. Ologiska i förhållande till verkligheten, det vill säga vår verklighet utanför fiktionen, och ologiska i förhållande till det klassiska filmberättandet där åskådarna ska föreställa ”osynliga vittnen” till en händelse.