Hur pedagoger tar reda på vad elever i skolår tre kan i matematik.

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur pedagoger tar reda på vad elever i skolår tre kan (och inte kan) i matematik. Med hjälp av intervjuer har vi ställt frågor till åtta pedagoger som är verksamma i skolår tre och har behörighet att undervisa i matematik. I litteraturstudien kom vi i kontakt med begreppen summativ och formativ bedömning som har stor betydelse för hur bedömning går till och följs upp. Resultaten visar att pedagogerna anser att kommunikation är viktig både i matematikundervisning och vid uppföljning av resultat. När det gäller uppföljning genomfördes den på olika sätt. Några pedagoger gav enskild feedback medan andra föredrog att göra det i grupp. För att följa elevers kunskapsutveckling i matematik användes både summativa och formativa bedömningsmaterial. Vissa pedagoger tycktes stödja sig mer på den formativa bedömningen medan andra mer på den summativa. Samtliga pedagoger i undersökningen var positivt inställda till införande av uppnåendemål i skolår tre. Ett skäl som angavs var en ökad möjlighet att fånga upp elever i behov av särskilt stöd på ett tidigt stadium. När det gäller nationella ämnesprov rådde det en större tveksamhet bland pedagogerna.