Skogsskötselprogram för maximering av kolbindning : En fallstudie på Kramfors kommuns skogar

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Dept. of Forest Ecology and Management

Sammanfattning: Global uppvärmning och klimatförändringar gör att skogens roll som kolsänka blir allt större. De boreala skogarna utgör en större kolsänka än vad de tropiska och tempererade skogarna gör sammanlagt, det är därför mycket viktigt att förvalta dessa boreala skogar på ett hållbart sätt för att begränsa mängden koldioxid i atmosfären. Denna studie undersöker vilket skötselprogram som bidrar till en så hög kolbindning som möjligt utifrån specifika mål och krav. Kramfors kommuns skogar och deras mål samt krav på skogen har använts som underlag till analyserna. Kommunens krav var bland annat ett ekonomiskt avkastningskrav på två miljoner kr per år och att skogsbruket följer certifieringssystemet PEFC. Alla analyser gjordes med beslutstödssystemet Heureka PlanVis där olika skötselalternativ togs fram för att hitta ett optimalt skötselprogram för skogen. Analyserna med heureka visar att ett skötselprogram med nästan enbart fri utveckling skulle ge högst kolbindning. I och med kommunens avkastningskrav var detta inte ett alternativ utan ett skötselprogram där ca 40% av det totala skogsinnehavet lämnades till fri utveckling och resten sköttes med ett modifierat trakthyggesbruk valdes istället. Skötselprogrammet som valdes band totalt 21 966 8,3 ton kol om 97,5 år vilket var en ökning på 75,8% från dagsläget (2019) och även 7,8% mer än vad dagens skötselsystem skulle binda om 97,5 år.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)