Förunderliga fakta för att fylla kunskapskartans vita fläckar

Sammanfattning: Smycken har en relation till en bärare och bäraren har en relation till sina smycken. Som skapare av smycken har man en relation till både smycken och bärare. En unik och viktig roll. Berättelser eller anekdoter som människor berättar, bisarra fakta som man snubblar över titt som tätt, små noveller. Detta är något som attraherar mig starkt. När jag gör smycken tycker jag om att kunna berätta en historia om det smycket. Det skapar en kontakt och en kommunikation med den som betraktar smycket och ger smycket ytterligare en dimension. Äldre smycken har ofta sin historia. Ett halsband ärvt av en släkting som man har en speciell relation till, en vigselring eller en gåva man förknippar med ett visst tillfälle. Kanske är det ett smycke man har haft länge och laddat med minnen. Jag ville ge mina smycken en bakgrundshistoria, en text eller berättelse som varit startpunkt och inspiration för det smycket. Resultatet, såg jag framför mig, skulle bli lite av en novellsamling. De historier som skulle ligga till grund för smyckena skulle sökas bland böcker, tidningar och faktarutor. Det skulle kunna vara händelser, speciella människor eller deras berättelser. Historierna skulle till en början vara av helt olika karaktär, men när valet av vilka som skulle få bli smycken skett hoppades jag kunna se en röd tråd. Varför var det just dessa berättelser jag hade plockat ut – vilka kvalitéer var det jag sökte? Vad var det som fascinerade? Vad sa de och hur hörde de ihop? Min ambition var att göra smycken till varje historia. Smyckena i sig behövde inte likna varandra. Val av material, teknik och det slutliga utseendet skulle baseras helt på berättelsens karaktär eller en detalj från den. Det som skulle länka samman mina smycken var den gemensamma nämnaren för historierna.