"Tidiga förhör i brottmål som bevismedel Kontroversiellt lagförslag till paragraf - Ur ett effektivitetsperspektiv"

Detta är en Magister-uppsats från Göteborgs universitet/Juridiska institutionen

Författare: Ellen Antonsson; [2024-03-05]

Nyckelord: ;

Sammanfattning: Den 1 januari 2022 trädde 35 kap. 15 § Rättegångsbalken (RB) i kraft. Lagändringen innebar en ökad möjlighet att använda berättelser som lämnats i tidiga förhör inför en brottsbekämpande myndighet i domstol. Som en följd av detta skulle bevisning i större utsträckning kunna läggas fram och tas upp på det sätt som passar varje enskilt fall. Detta skulle leda till en mer tillförlitlig bevisning och bättre förutsättningar för materiellt riktiga domar. Regeringen ansåg att det, i och med lagändringen, skulle finnas en minskad risk för att målsäganden och vittnen utsätts för hot och andra påtryckningar i syfte att få dem att ändra eller ta tillbaka sina uppgifter. Införandet av 35 kap. 15 § RB fick såväl hejarop som mycket kritik. Den främsta kritiken kom från försvarsadvokaterna och advokatsamfundet, då de ansåg att de nya reglerna riskerar att förskjuta balansen mellan parterna i målet, till den tilltalades nackdel. Åklagarna å andra sidan, välkomnade lagändringen med öppna armar. Deras förhoppning var att den nya lagändringen gynnar parterna och bidrar till en snabbare process. Därutöver hoppades åklagarna på domar som i högre grad återspeglar vad som hänt i verkligheten, baserat på att det kan bli svårare för målsäganden och vittnet att ta tillbaka tidigare berättelser om dessa tas upp inför domstol. Det övergripande syftet med uppsatsen är att granska och analysera tillämpningen av 35 kap. 15 § RB, genom att dels se hur lagändringen förhåller sig till effektiv brottsbekämpning, dels till hur rättssäkerhetsprinciper och effektivitetsaspekter balanseras mot varandra. Det genomförs en rättsfallsanalys i uppsatsen med utgångspunkt i såväl rättsanalytisk som rättsociologisk metod, för att besvara de frågor som uppsatsen ämnar att utreda. Slutsatserna som dras i uppsatsen är att införandet av 35 kap. 15 § RB har, i det studerade rättsfallsmaterialet, fått den tillämpning och effekt som såväl lagstiftaren som Åklagarmyndigheten och andra remissinstanser önskade. Den bidrar till effektivt brottsbekämpande om den tillämpas på ett korrekt sätt. Åklagare tycks tillämpa lagregeln i stor utsträckning, och tingsrätterna tycks anse det vara lämpligt att spela upp tidiga förhör i de flesta fallen. Med stöd i rättsfallsanalysen dras slutsatser att det däremot finns förbättringspotential i åklagarnas arbete och hur deras arbete innan huvudförhandlingen kan leda till ett effektivt förfarande. Fördelarna med införandet och tillämpandet av 35 kap. 15 § RB får anses vara mycket viktiga och väga över det negativa som lyftes fram initialt och vid lagförslaget. 35 kap. 15 § RB bidrar till en effektiviserad brottsbekämpning, vilket i slutändan kan bidra till allt fler materiellt riktiga domar.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)