Personalbrist eller brist på kompetensförsörjning? : En studie kring HR-praktikers arbete med att utveckla och behålla kompetens inom organisationer

Detta är en Kandidat-uppsats från Uppsala universitet/Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier

Sammanfattning: I dagens arbetsliv poängteras hur personalen är organisationernas viktigaste resurser, trots det är personalbrist ett vanligt problem inom flera organisationer. Denna studie syftar till att skapa kunskap om HR-praktikers arbete med att utveckla och behålla befintlig kompetens inom organisationen, med en personalbrist i grunden. Specifikt undersöks hur HR-praktiker på ett svenskt sjukhus arbetar med att behålla och utveckla sina sjuksköterskor. Undersökningen lutar sig mot frågeställningarna: vad för typ av problembakgrund föranleder HR-praktikers arbete med behållning och utveckling av sjuksköterskor i organisationen? vilka förutsättningar och strategier utvecklas för att skapa gynnsamma förutsättningar för HR-praktikers arbete med behållning och utveckling av sjuksköterskor? samt vad upplever HR-praktiker att de har för möjligheter och begränsningar i sitt arbete? Med stöd i tankar kring bland annat organisationspedagogik och Human Resource Development undersöker studien hur ett utvecklat arbete med kompetensförsörjning kan skapa möjligheter för HR-praktiker att arbeta med behållning och utveckling av befintlig personal. Med hjälp av dokumentanalys av skrifter från Sveriges Kommuner och Landsting beskrivs den problembakgrund som finns i dagens organisationer och därifrån möjliga lösningar. Personalbrist förväntas öka med åren på grund av demografiska förändringar och kompetensförsörjning kommer tillskrivas än större vikt än idag. Speciellt tre problemlösningar hamnar i fokus: att förändra de rådande arbetssätten, att utnyttja digitaliseringen samt att satsa starkare på kompetensutveckling och bildning. Med hjälp av vidare dokumentanalys går dessa tre problemlösningar att finna i de lokala handlingsplaner och arbetsmaterial som studiens sjukhus arbetar utifrån. På landstingsnivå har material skapats för att mer effektivt arbeta med behållning och utveckling, till exempel kompetensstege för sjuksköterskor och utvecklade roller på sjukhusens avdelningar som ska se till att rätt kompetens finns på rätt plats. Utifrån studiens intervjuer med sjukhusets HR-praktiker blir det än tydligare att sjukhuset anammat de problemlösningar och riktlinjer Sveriges Kommuner och Landsting utvecklat, men att det även finns begränsningar inom arbetet som kan utvecklas. Studien ser att ett utvecklat och genomtänkt arbete med kompetensförsörjning finns levande och att studiens sjukhus både medvetet och omedvetet följer givna lösningsförslag samt forskningens tankar kring ämnet. Bland de medvetna arbetssätten finns specialist-utbildningsprogram för sjuksköterskor och bland de omedvetna kan olika motivationsformer utläsas, utan att organisationen har en tydlig motivationsmodell aktiv.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)