Ett rollspel : självporträttet som iscensättning och appropriation

Sammanfattning: Mitt examensarbete behandlar frågeställningen: Hur gestaltar iscensatta och approprierade självporträtt identitet och kön/genus och vad får det för konsekvenser för hur vi betraktar oss själva och andra människor? Jag vill med min undersökning försöka problematisera och vidga sätten att använda självporträtt på som uppgift i skolan. Att visa upp hur samtida konstnärer jobbar med självporträtt, tror jag kan skapa en mer dynamisk bild av vad ett självporträtt är och kan vara för eleverna. Att göra ett självporträtt betyder inte att man måste visa sitt ”riktiga jag”. Det kan handla om att leka och försätta sig själv i olika roller, vilket kan upplevas som väldigt befriande och lustfyllt. I viss mån kan man säga att vi människor alltid spelar en roll, men i konsten kan man dra dessa roller till det extrema. I uppsatsen analyseras tre stycken självporträtt som alla är skapade efter 1980. De har alltså kommit till i vad man inom konsten kallar för postmodernismen. Det är Andy Warhols Self-portrait (in Drag), 1981, Cindy Shermans Untitled #224, 1990 och Charlotte Gyllenhammars Nachsagen – Ich und Meinhof (B 3), 2004. Urvalet är grundat på att konstnärerna i de här verken på ett tydligt sätt arbetar med självporträttet som iscensättning och appropriation vilket är det jag vill titta närmare på och undersöka. De huvudsakliga teoretiska perspektiven som används är semiotiken och psykoanalysen. I analyserna går jag först in på vad man inom semiotiken kallar för den manifesta nivån. Med andra ord en beskrivning av hur bilden är uppbyggd och vad som konkret finns där att se. Efter det går jag över på den latenta nivån, alltså vad dessa synliga tecken kan ha för underliggande betydelser. Resonemangen som uppstår ur detta kopplas sedan till teorier som framför allt kan knytas till psykoanalysen, som bland annat den manliga blicken, kvinnlig maskerad, kön och genus. I min gestaltning har jag arbetat med att göra egna iscensatta och approprierade självporträtt. I en serie fotografier och broderier har jag undersökt identitet och kön/genus på ett visuellt gestaltande plan. Parallellt med mitt skrivande har jag använt min egen kropp för att visa att vi människor är så mycket mer komplexa än de begrepp som vi tillskrivs. Det har varit fascinerande att få upptäcka hur bilden kan fungera som en plattform för ett rollspel som kan fortsätta i all oändlighet. De iscensatta och approprierade självporträtt jag analyserar visar att det inte är lika intressant att framställa sig själv så som vi är vana att traditionella självporträtt ser ut längre. Istället fokuserar konstnärerna på att försöka få oss att förstå att det sätt som vi ser oss själva och våra medmänniskor på är konstruerat av det samhälle vi lever i. En värld som upprättat två olika kön vilka tillskrivits olika egenskaper och attribut. Där kvinnan är objektet och mannen utgör normen för hela samhällskonstruktionen. Han har makten och det är hans begär som styr blicken. Andy Warhol, Cindy Sherman och Charlotte Gyllenhammar bilder bidrar alla till att ifrågasätta denna makt och blick. De är en del i arbetet att skapa medvetna betraktare som förstår att kvinnan inte är ett objekt och att maskuliniteten inte tillhör mannen och feminiteten inte tillhör kvinnan. För att kunna få en universell jämställd blick måste den manliga blicken analyseras och nedmonteras. Blicken kan förändras, men det förutsätter att vi ständigt ifrågasätter den. Att i bildundervisningen arbeta med frågor som rör identitet och kön/genus genom självporträtt tror jag kan bidra till att förändra synen på vad som är ”normalt”. Skolan är en plats där ungdomar dagligen försöker anpassa sig till rådande normer för att passa in och känna att de tillhör en grupp. Vi behöver öppna upp gränserna vi sätter upp för oss själva och andra. Den ”normala människan” existerar inte någon annanstans än i fantasin.