Du får gärna bo i Sverige – om du sköter dig, talar svenska och skaffar ett jobb : En analys av en svensk riksdagsdebatt om krav på kunskaper i det svenska språket för permanent uppehållstillstånd

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats är att, utifrån en debatt som fördes i Sveriges riksdag den 22 juni 2021, undersöka diskursen om språkkrav för permanent uppehållstillstånd. Undersökningen görs utifrån huvudanförandena i debatten med samtliga riksdagspartier representerade. Anförandena analyseras utifrån Michael Foucaults maktbegrepp och kompletteras med en retorisk analys, en analys av uteslutande kategorier, en analys av ords erfarenhetsvärden samt en analys av attributions- och nominaliseringsprocesser. Resultatet visar en diskurs där språkkrav förväntas bidra till integration och tydliggöra förväntningar. Språkkrav ställs upp som en ”treenighet” tillsammans med försörjnings- och vandelskrav där det ena förutsätter det andra och där ett samhälle utan något av dessa krav är ett sådant i förfall. Politikerna uttrycker genom pronomenet man att alla, också de själva, måste förhålla sig till dessa krav. Genom det outsagda uttalas att det att inte vilja leva upp till något av kraven är att vilja bidra ett polariserat samhälle utan integration. Politikerna talar väldigt lite om hur språkkraven ska testas av, vilket gör undersökningen svår att jämföra med tidigare forskning, men något som återkommer i föreliggande undersökning är att ordet integration har fått ersätta ordet assimilation med bibehållen betydelse. Debatten kommer att fortsätta i Sveriges riksdag, och det är värt att också fortsätta följa den i forskningen – eventuellt med fokus på om den omnämnda ”treenigheten” ligger kvar också i framtida debatter.