Betydelsen av fysisk aktivitet som egenvård för personer med depression : en litteraturöversikt

Sammanfattning: Bakgrund  Depression tillhör en av de stora folksjukdomarna och är ett globalt växande hälsoproblem. De vanligaste behandlingarna såsom antidepressiva läkemedel och kognitiv beteendeterapi innebär ofta många biverkningar samt höga kostnader. Fysisk aktivitet har många hälsofördelar både på den psykiska samt fysiska hälsan och kan vara ett bra komplement till annan behandling för att uppnå en tillfredsställande effekt. En viktig aspekt i det hälsofrämjande arbetet som sjuksköterskan utför är att göra patienten delaktig i sin vård i form av egenvård, för att stötta hen att uppnå hälsosamma levnadsvanor. Därmed är det viktigt att sjuksköterskan besitter kunskap om vad fysisk aktivitet har för betydelse för individer som lider av depression.  Syfte  Syftet med den här litteraturöversikten var att belysa betydelsen av fysisk aktivitet som egenvård för personer med depression.  Metod  En icke-systematisk litteraturöversikt tillämpades, varav resultatet baserades på 16 vetenskapliga artiklar från olika länder. Databaserna CINAHL och PubMed användes för att söka fram de vetenskapliga artiklarna. Urvalskriterierna bestod av vuxna i åldrarna 18–80 år, att artiklarna var peer-reviewed och publicerade på engelska mellan år 2012 och 2022. En integrerad dataanalys användes av insamlade data.  Resultat  Litteraturöversiktens resultat tyder på att fysisk aktivitet har en stor betydelse på individ- och samhällsnivå. Många människor upplever fysisk aktivitet som egenvård positivt utifrån dess effekter på den psykiska och fysiska hälsan. Även negativa upplevelser rapporterades i form av att människor beskrev den fysiska aktiviteten som icke tillfredställande och tråkig.  Slutsats  Samtliga resultatartiklar beskrev till viss del delade uppfattningar om effekt, effektivitet, intensitetsnivå samt deltagarnas upplevelser av fysisk aktivitet som egenvård. Däremot har fysisk aktivitet stor betydelse för personer med depression i form av en ökad livskvalitet och för minskning av depressiva symtom samt svårighetsgraden. En förutsättning för detta är att sjuksköterskan kan tillämpa en personcentrerad omvårdnad, vara engagerad och samverka med andra professioner inom teamet.