Konstitutionen av barnet som subjekt i visuell dokumentation. Förskollärares beskrivningar av barns filmspråk

Sammanfattning: Syftet med denna studie är att synliggöra konstitutionen av barnet som subjekt i förskollärares beskrivningar av barns filmspråk. Teorin är tvärdisciplinär med kulturella, socialsemiotiska och filmteoretiska utgångspunkter. De respondenter som ingår i urvalsgruppen är åtta förskollärare. Resultaten har framkommit genom en semiotisk analysmodell baserad på Roland Barthes teori om denotation, konnotation och ènonciation. Det empiriska materialet utgörs av förskollärares beskrivningar av filmer skapade av barn i tre års ålder i arbetsprocessen pedagogisk dokumentation i förskolan. Tecken i förskollärarnas beskrivningar visar att barnen konstitueras som medvetna subjekt genom hur de kan erbjudas möjlighet att se och höra sig själva i sitt filmspråk. Barnens subjektivitet synliggörs på detta sätt i förskollärarnas beskrivningar genom att de har en förståelse för förbindelser mellan tid och erfarna händelser. Förskollärares beskrivningar visar även att barnens samarbete i mindre grupper kan erbjuda dem möjlighet att fatta gemensamma beslut om vilka sekvenser som ska representeras i deras filmer. Det finns inga tecken i förskollärarnas beskrivningar som visar att barnen kan erbjudas utrymme att visa sin förståelse för hur bilder av världen kan omskapas i arbetet med filmredigering. Pedagogiska implikationer kan således utgöra begränsning i barnens möjlighet att påverka och omskapa den kultur de är en del av. För att barn ska få möjlighet att synas, höras och påverka den kultur de är en del av i arbetet med pedagogisk dokumentation kan det förväntas att barnen själva har tillgång till kulturella verktyg, som i detta fall är filmspråk. En annan pedagogisk implikation framkommer i tecken på att förskollärarna omedvetet reflekteras av en imaginär självuppfattning i barnens filmer, vilket betyder att förskollärarna omedvetet speglar sig själv i barnens filmer. Effekten kan bli att förskollärarnas subjektivitet omedvetet konstitueras och förväxlas med barnens subjektivitet i uppföljning, utvärdering och utveckling av förskolans verksamhet. Förskollärarnas didaktiska kunskaper om hur film kan tolkas som ett språk kan således ha en betydelse för deras medvetna reflektioner över hur de påverkas av barnens filmer. På dessa grunder kan ett medvetet utrymme skapas för barnens förutsättningar att synas, höras och utveckla sitt lärande i arbetet med pedagogisk dokumentation.