Tendenser i Centrum för barnkulturforsknings skriftserie

Sammanfattning: Uppsatsens kvantitativa del undersökte om det fanns en tendens i CBK:s skriftserie och fann en historisk skiftning i valet av teman, forskningsfrågor och perspektiv. Den övergripande tendensen visar att forskningens ansatser gått från att beskåda barnets fysiska och psykiska utveckling och därmed indirekt söka kunskap om barnperspektivet, till att lyssna till barnet direkt i en strävan att förstå barnets perspektiv. Tendensen visar även att forskningens fokus flyttats från att undersöka hur barnet erfar sin värld i sina givna sammanhang, till att undersöka barnets förståelse av sina egna sociala världar. Den kvalitativa delen analyserade resultatet och fann att tendensen möjligtvis kan förklaras med att forskarens grundläggande barnsyn, det vill säga vilken tankemodell eller social konstruktion som forskaren varit styrd av och som påverkat forskningen, har förändrats under de trettio åren som skriftserien publicerats. De fyra överlappande ansatserna forskarna tagit över tidsspannet år 1982-2016, avseende barnsyn, enligt denna studies metod, har gått från att betrakta barn som objekt, till subjekt, till sociala aktörer och till deltagare/medverkande. I diskussionen belystes hur innehållet i den sociala konstruktionen av barn varierat historiskt. Den genomgående uppfattningen har varit att barn utgör becomings och har setts på som mindre vetande. Det nya paradigmet innebär att det numera är norm att se barn som beings, som kompetenta personer med rätt att komma till tals. Av paradigmet följer vidare, enligt studien, att det vid ett etiskt förhållningssätt i sociala studier av barn bör tas hänsyn till följande: 1. Begreppet barn bör förstås som en social konstruktion. 2. Barn bör studeras efter flera variabler. 3. Barn och barns relationer och kulturella yttringar är värda att studeras i sin egen rätt, och som aktivt involverade i sina egna sociala liv. 36 4. Barn bör användas som informanter, få hålla en dialog med forskaren ifråga och delta i forskningsprocessen, för att nå förståelse för barns perspektiv, som vanligtvis, medvetet eller omedvetet, gallras bort. Avslutningsvis användes Foucaults teori om ett tredelat system av utestängning i samhället som bygger på: det förbjudna ordet, avskiljandet av vansinnet och viljan till sanning. Enligt dessa principer kan vuxnas behov av kontroll, en överlägsen barnsyn och en tongivande diskurs kopplas till makt.