Manliga elitidrottare och vilka motivationsfaktorer som påverkar deras rehabiliteringsprocess från långvariga idrottsskador

Sammanfattning: Syftet med denna studie var att undersöka vilka motivationsfaktorer som påverkar manliga elitidrottare att rehabilitera sig från en idrottsrelaterad skada som gjort att de blivit borta från sin idrott i 6 mån eller längre. För att besvara detta syfte användes tre frågeställningar: Vilka inre motivationsfaktorer påverkar manliga elitidrottare under rehabiliteringsprocessen? Vilka yttre motivationsfaktorer påverkar manliga elitidrottare under rehabiliteringsprocessen? Vilka amotivationsfaktorer påverkar manliga elitidrottare under rehabiliteringsprocessen? Metoden som användes var semistrukturerade intervjuer med sex stycken elitidrottare som var aktiva inom både lagidrott och enskilda idrotter. Analysen av intervjuerna genomfördes med hjälp av en innehållsanalys för att sedan kopplas till ett ramverk i form av Vallerands teorimodell. Modellen bestod av tre motivationskategorier som var inre motivation, yttre motivation och amotivation med tillhörande underkategorier. Resultatet visade att det var fyra huvudområden som gjorde att elitidrottare kunde motivera sig till att rehabilitera sig från en skada: Ledarnas roll, det sociala stödet, målsättning samt kärleken till idrotten. Föreningar och förbund skulle kunna lägga mer tid och pengar på att förebygga idrottsskador och underlätta en rehabiliteringsprocess för de skadade elitidrottarna. Slutsatsen blev att idrottare kan motivera sig att komma tillbaka till sin idrott efter en lång skadeperiod av många olika anledningar. Det viktigaste som framgick var det sociala stödet från familj, vänner och tränare, kort-och långsiktiga målsättningar, ledarnas intresse och delaktighet för den skadade individen samt kärleken till sin idrott.