Reningsfunktion i svenska spillvattenvåtmarker : En studie av avskiljningseffektiviteten av kväve, fosfor och läkemedelsrester

Sammanfattning: Utsläpp av orenat spillvatten till de naturliga vattendragen kan ge stora negativa effekter på det akvatiska ekosystemet och på människans hälsa genom exempelvis övergödning, toxisk påverkan på vattenlevande organismer, sjukdomsspridning och antibiotikaresistens. Reningsverk i större tätorter är idag anpassade för att rena spillvatten från kväve och fosfor, men de flesta reningsverk i Sverige saknar kväverening och är i låg grad anpassade för att rena avloppsvattnet från organiska mikroföroreningar. För att minska belastningen på recipienten krävs extra rening, och ett alternativ till mer traditionella reningstekniker är genom system som våtmarker för spillvattenrening, så kallade spillvattenvåtmarker.  Syftet med denna studie är att undersöka reningsfunktionen i spillvattenvåtmarker för att höja kunskapen kring spillvattenvåtmarkers funktion för avskiljning av kväve, fosfor och läkemedelsrester. Genom en datainsamling från befintliga provtagningar, beräknades avskiljningseffektiviten för kväve och fosfor i sju våtmarker och för läkemedel i fem våtmarker. Även ingående och utgående halter av föroreningar analyserades. Efter analys och jämförelse av reningsresultat, togs parametrar som påverkar avskiljningseffektiviten inom och emellan olika våtmarker fram baserat på hur anläggningen och driften ser ut för respektive våtmark. Även en regressionsanalys gjordes.  I spillvattenvåtmarker kan en kväveavskiljning i medeltal mellan 500 och 1600 kg/(ha·år) motsvarande 14 till 64 % och fosforavskiljning mellan 14 och 68 kg/(ha·år) motsvarande mellan 44 och 85 % väntas. I medeltal har kvävehalterna minskat från 20 mg/l till 13 mg/l, och fosforhalter från 0,27 mg/l till 0,13 mg/l. Resultatet av läkemedelsavskiljning delades in i säsonger, där halterna sommartid minskat från 1500 ng/l till 390 ng/l motsvarande 80 %, och vintertid från 500 ng/l till 315 ng/l motsvarande 21 %. Några läkemedelssubstanser med stor avskiljning var Diklofenak, Furosemid, Ibuprofen och Naproxen. Avskiljningen påverkas till stor del av belastning, som varierar mellan våtmarker och tider på året. Andra parametrar som kunde visas påverka avskiljningen är temperatur och syresättning för kväveavskiljning och mängden fosforsläpp, som i sin tur kan undvikas genom en jämn belastning och torrlagda våtmarkssystem, för fosforavskiljning. Kväve- och fosforavskiljning påverkas dessutom av växtlighet. Läkemedelsavskiljnigen gynnas främst av hög temperatur, solinstrålning och växtlighet. Slutligen kunde konstateras att goda förutsättningar finns för vattenrening i våtmarker, under förutsättning att våtmarken planeras och drivs utifrån en processidé om vad man vill att våtmarken ska åstadkomma.