En studie av Stockholmshem och Skanskas tre projekt genomförda i samverkan

Sammanfattning: Detta examensarbete är en studie av tre projekt som genomförts i samverkan mellan Stockholmshem och Skanska. De tre projekten, Främlingsvägen, Kv. Golvläggaren och Kv. Syllen, är uppförda mellan 2012-2019 och kan ses som tre efterföljande projekt då förutsättningarna på många sätt påminner om varandra även om husen i sig skiljer sig åt. Alla tre projekt har bland annat utförts i totalentreprenad i samverkan där beställaren och entreprenören tillsammans bildat en projektorganisation som utformat gemensamma mål inför varje projekt. Dessutom har flera medarbetare från båda projektorganisationerna och övriga involverade företag varit återkommande i flera av projekten. Gemensamt för de tre projekten är också att samtliga bedöms ha varit framgångsrika på flera sätt. Syftet med studien är därför att undersöka vilka framgångsfaktorer som varit bidragande till projektens framgång. Syftet är också att identifiera projektens utmaningar, i vilken utsträckning samverkan bidragit till projektens lyckosamma utfall och vad som skulle kunna överföras till ett eventuellt fjärde projekt. Studiens omfattning har avgränsats till projektering, produktion, överlämning samt till en kategori för övrigt. I arbetet med datainsamling till studien har ett antal intervjuer genomförts tillsammans med en litteraturstudie och samtal med sakkunniga inom relevanta delar i byggbranschen. Studiens resultat visar att något som varit särskilt framstående i alla tre projekt är samarbetet mellan Stockholmshem och Skanska med en väl fungerande projektorganisation. Kommunikation och öppenhet berättas ha genomsyrat projekten och bidragit till ett personligt engagemang och en vilja att göra sitt yttersta. Resultatet visar också att projektens lyckosamma utfall inte varit möjligt utan de nyckelpersoner som varit involverade och att erfarenheter från de tidigare projekten kunnat nyttjas till de efterkommande. Vad gäller samverkan ställer sig majoriteten av de intervjuade positiva till metoden för att strukturera upp en projektorganisations samarbete, även om de anser att det inte är avgörande. I resultatet framgår också att projekten haft en del utmaningar med främst projekteringen då vissa handlingar varit otillräckliga och samordningen av underentreprenörerna uppgetts som svår. Det framgår även att den dynamiska arbetsmarknaden i Stockholm medför svårigheter med att behålla nyckelpersoner och att hantera medarbetare som slutar. I kapitlet Analys återges en sammanställning av projektens främsta framgångsfaktorer och utmaningar. I kapitlet Diskussion redogörs utförligare kring några av dessa där det bland annat framkommer att flera framgångsfaktorer är beroende av varandra. Exempelvis hade det goda samarbetet mellan parterna förmodligen inte varit detsamma utan de nyckelpersoner som varit involverade. Att nyckelpersoner stannat har också betytt att erfarenheter från de tidigare projekten kunnat överföras på ett sätt som annars inte varit möjligt. Det framgår också att samverkan är en metod som blir allt vanligare i byggbranschen vilket tyder på ett visst paradigmskifte där det finns en efterfrågan om ett tätare samarbete mellan beställare och entreprenör med mer fokus på de mjuka parametrarna. I rapportens slutsats framgår det att samverkan i sig inte är en garanti för att lyckas med ett projekt men att det kan ses som ett verktyg för att styra en projektorganisations samarbete åt en önskvärd riktning. Metoden syftar till att öka medvetenheten gällande gruppdynamiken hos en arbetsgrupp vilket är viktigt för att utvecklas till ett högpresterande team. Det är därför inte anmärkningsvärt att det är just nyckelpersonerna och samarbetet mellan beställaren och entreprenören som anses vara projektens primära framgångsfaktorer.