Social dynamik hos driller (Mandrillus leucophaeus) samt utvärdering av ny berikning innefattande problemlösning på Parken Zoo

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Dept. of Animal Environment and Health

Sammanfattning: Drillen är en starkt hotad primatart från Afrika som behöver insatser från bland annat djurparker för att bevaras. Primater är bland de svåraste djuren att hålla i djurpark. De är intelligenta djur som är känsliga för besökare och behöver sysselsättning för att undvika att de blir uttråkade och utför onormala beteenden. De har även sociala behov som kan vara svåra att tillfredsställa då de ofta hålls tillsammans med färre individer än vad de hade gjort i det vilda. Det fanns två syften med studien. Den ena var att ge Parken Zoo, djurparken studien genomfördes på, en bättre förståelse för hur den sociala dynamiken såg ut hos deras driller då de hade en ny ung hane som tillkommit i gruppen av två honor. Den andra var att undersöka om en berikning som kan lösas med verktyg kan vara lämplig för att höja välfärden för djuren, i och med att det inte var genomsökt hos den här arten. För att undersöka det här utfördes en experimentell studie som undersökte om djuren betedde sig olika under olika tider av dagen, samt hur djurens sociala relationer såg ut. Hur mycket djuren befann sig i olika delar av sin inhägnad undersöktes också. Slutligen undersöktes hur drillerna tog sig an en berikning som var menad att ge djuren ett problem som kunde lösas genom att använda sig av ett verktyg. Det gjordes genom att ge dem en ihålig bambu med fruktmos instoppat, där en pinne sattes in för att uppmuntra att djuren använder den för att få ut fruktmoset. Resultatet visade att djuren hade betydligt fler negativa sociala interaktioner än positiva, där honan Kapi oftast blev attackerad av de andra två djuren, vilket tyder på att den sociala dynamiken var dysfunktionell i gruppen. Speciellt intressant var att djurens beteenden skilde sig mellan individer, där framförallt honan Kapi födosökte som mest när den unga hanen Nepo rörde sig som minst, där Kapi utförde de flesta onormala beteendena mitt på dagen när Nepo var som mest aktiv. Det tolkades som att främst Kapi påverkades negativt av hanen och försökte undvika honom. Det fanns två faktorer som delvis kan förklara den höga förekomsten av negativa sociala beteenden. För det första hade Nepo påbörjat könsmognad när den här studien genomfördes, där det är vanligt att hanar blir mer aggressiva mot honor. För det andra var honorna troligen i brunst, vilket innebär hormonella ändringar som kan ha orsakat oro och aggressivitet både mellan honor, men kan även ha inneburit att Nepo hade hög motivation att para sig med dem. Det kan ha orsakat mycket av de aggressiva beteende mot honorna, främst Kapi som troddes vara i högbrunst. Bevarandearbeten kräver att djuren reproducerar och beter sig naturligt, då det är ett långsiktigt arbete som förhoppningsvis leder till att djur en dag ska kunna återinföras i det vilda. Därmed är det viktigt att försöka främja positiva sociala beteenden, då oförändrade förhållanden kan innebära långvarig stress som kan orsaka hälso- och reproduktionsproblem. Då träning med positiv förstärkning har visat på förbättrade sociala förhållanden mellan individer hos flera primatarter, samt kan även förbättra djurens förhållande till djurskötarna rekommenderas det som en åtgärd. Vad gäller hur djuren rörde sig i hägnet använde de mest den största delen av inhägnaden. Kapi noterades aldrig i bakhägnet då hon oftast jagades bort därifrån. Det kan vara problematiskt då det var en av få platser undanskymda från besökare. Det kan därmed vara bra ifall besökare har begränsad tillgång till att se inomhushägnet, för att förebygga aggressivitet och stress. Slutligen visade resultaten om berikningen att djuren inte använde verktyg. Troligen var det för lätt att bryta upp bambun med hjälp av deras tänder och händer för att andra lösningar skulle behövas undersökas. En robustare berikning hade behövts. Det går inte att säga om drillerna är förmögna att använda verktyg eller inte, men det är möjligt att berikningar som kräver verktyg inte är bra anpassade efter hur drillen löser problem i det vilda och är ett intressant område för framtida forskning. Däremot har bra effekter såsom minskade onormala beteenden samt förbättrade sociala relationer har setts när primater får problemlösande berikningar. Därmed bör djuren få en utökad variation och tillgång till ett flertal sådana berikningar, med mål att stimulera dem kognitivt och främja positiva sociala beteenden, samt att det kan göra att djuren använder hägnet mer om de sprids ut i olika hägndelar.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)