Människan och den psykiatriska diagnosen - om holistisk vård i ett medicinskt paradigm

Sammanfattning: De senaste åren har diagnosticering av psykiatriska tillstånd utifrån DSM-manualens symtomkriterier varit föremål för debatt i vilken diagnosernas validitet och nytta har ifrågasatts. Lösningar på detta problem har under de senaste årens erbjudits utifrån flera olika angreppsvinklar, både vetenskapliga och dynamiska, med en gemensam förståelse kring att diagnostisering av psykiatriska tillstånd inte är någon lätt uppgift. Diagnosen spelar en stor roll inom vården i Region Skåne. Regionen strävar efter att å ena sidan bedriva holistisk, person-centrerad vård och å andra sidan basera vården på standardiserade vårdprocesser, vilket skapar en spänning mellan de två fälten. Syftet med denna studie var att undersöka klinikers erfarenhet av denna spänning och av de dilemman som kan uppstå i arbetet med att diagnostisera psykiatriska tillstånd. Studien har omfattat fjorton djupintervjuer med psykologer och läkare och har sin utgångspunkt i kvalitativ metod utifrån grundad teori. Analysen av materialet har genererat fyra huvudteman: Diagnosens (huvud)roll i organisationen, Jakten på det mätbara, Den försvunna livsberättelsen och Diagnosen - nytta eller skada? Resultatet visade att rätt diagnos kan vara svårt att fastslå utifrån en bristande etiologi kring psykiatriska tillstånd och på grund av hur DSM-manualen är konstruerad utifrån symtom. Resultatet visade vidare att medan diagnosen spelar en viktig roll i den psykiatriska vården upplever klinikerna att ett starkt fokus på diagnos, både inom vården och i samhället i stort, kan vara svårt att förena med ett holistiskt synsätt och person-centrerad vård. Diskussionen adresserar de dilemman som presenteras av klinikerna samt spänningsfältet mellan diagnosfokus och holistisk vård.