Vi skulle inte ha gjort något… : Tveksamheter och frustration hos sjuksköterskor vid hjärtstopp

Sammanfattning: Vid hjärtstopp upphör hjärtats pumpförmåga och för varje minut som går minskar chansen att överleva med 10 %. I händelse av hjärtstopp skall hälso- och sjukvårdspersonal omedelbart påbörja hjärtlungräddning (HLR) såvida det inte finns ett dokumenterat ställningstagande till att HLR inte skall utföras. Det finns nämligen skäl där det är motiverat att avstå denna behandling. I de fall där patienten själv inte vill bli återupplivad eller då ansvarig läkare bedömer att HLR inte är medicinskt motiverat eller till gagn för patienten. Det kan ibland leda till att man i efterhand kan inse att behandlingsförsöket var mindre motiverat. Att handskas med död och döende anses inom forskning vara den högst rankade stressoren för sjuksköterskan. Sjuksköterskan ställs inför många utmaningar i sitt arbete och utsätts ofta för etiska dilemman när de kommer i konflikt med vad sjuksköterskan anser vara rätt för patienten. Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors upplevelser vid hjärtstopp hos patienter där ställningstagande kring HLR saknas eller inte har diskuterats. Tio narrativa intervjuer genomfördes med sjuksköterskor yrkesverksamma inom slutenvården. Metoden som används är en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet påvisar de etiska dilemman som sjusköterskorna hamnar i. Huvudresultatet visar att sjuksköterskor upplever frustration när de hamnar i situationer där patienten drabbas av hjärtstopp och frågeställningen kring återupplivning inte har diskuterats. Det uppstår tveksamheter när beslutet inte var taget eller att det togs för sent. De beskriver även en strävan efter att göra det som anses vara gott mot patienten.