Akutsjuksköterskors inställning till patienter med självskadebeteende : En litteraturöversikt

Sammanfattning: Introduktion: Den inställning akutsjuksköterskor har till patienter med självskadebeteende kan vara den faktor som påverkar huruvida patienten till slut begår självmord. Denna koppling gör att det är av vikt att undersöka med vilken inställning akutsjuksköterskor bemöter dessa patienter. Syfte: Att undersöka akutsjuksköterskors inställning till patienter med självskadebeteende och vad som påverkar deras inställning samt deras upplevelse av omvårdnaden  Metod: Allmän litteraturöversikt med deskriptiv design, baserad på elva vetenskapliga artiklar. Resultat: Akutsjuksköterskor hade varierande inställning, positiv eller negativ. Analysen sorterades fram utifrån syftets tre delar, under de två sistnämnda mejslades två underrubriker fram. Inställning påverkades av sjuksköterskans reella och formella kompetens. Hög akademisk eller specifik kunskap genererade mer positiv inställning. Låg kunskap kunde kopplas till negativ inställning och att sjuksköterskorna undvek patientgruppen. Akutmottagningens uppdrag, fokus och miljö påverkade sjuksköterskornas uppfattning om sitt uppdrag samt omvårdnaden som gavs. Organisationen med dess fokus på medicinsk vård, effektivitet och flöden ansågs inte vara kompatibel med den typ av vård som patienter med självskadebeteende var i behov av. Akutmottagningens miljö begränsade möjligheterna att erbjuda god omvårdnad. Akutsjuksköterskorna ansåg att patientgruppen var psykiatrins ansvar. Konklusion: Resultatet visar att kunskap påverkar inställningen till patientgruppen. Akutsjuksköterskor behöver utbildning och träning för att kunna förbättra kommunikation och omvårdnad. Mer utbildning skulle göra det möjligt för dem att bli trygga och mer medvetna om patienter med självskadebeteendes behov. Akutmottagningens miljö upplevs som icke gynnsam för patienter med självskadebeteende.