Omlokalisering, - ett spel för gallerierna?

Sammanfattning: Regeringens beslut att omlokalisera svenska myndigheter från Stockholm har varit, och är fortfarande, ett mycket omdebatterat ämne. Avsikten med beslutet är att kompensera för de tidigare genomförda försvarsnedläggningarna som framför allt drabbat Arvidsjaur, Östersund, Gotland samt Karlstad/Kristinehamn. Debatten kring detta fångade vår uppmärksamhet och vi blev intresserade av att närmare undersöka hur en omlokalisering påverkar myndigheternas verksamhet och dess individer. Syftet med denna uppsats är att utforska hur omlokaliseringen inverkar på myndigheternas kompetens och organisationskultur. Med tanke på den stora omställningen för befintlig personal är vi också intresserade av att ta reda på vilka konsekvenser förfarandet får för den enskilda individen. Den metod vi använt oss av har varit en kvalitativ fallstudie där hermeneutiken varit vårt vetenskapliga förhållningssätt. För att kunna svara på uppsatsens problemformulering genomfördes kvalitativa djupintervjuer med respondenter från tio olika myndigheter. Avsikten var att tala med myndigheter inom skilda områden och med olika storlek och utformning, allt för att perspektivet av omlokaliseringens konsekvenser skulle bli så övergripande som möjligt. Den empiriska undersökningen visade att myndigheterna överlag var besvikna på och ställde sig frågande till omlokaliseringsbeslutet. Många respondenter har uttryckt en känsla av att vara brickor i ett politiskt spel eftersom någon chans till att påverka och få gehör för sina idéer inte funnits. Myndigheterna uppfattar det som om de helt enkelt har blivit överkörda i beslutsprocessen. Vad vi kommit fram till i slutsatsen är att myndigheternas storlek har betydelse för hur de på det hela taget påverkas av en omlokalisering. Större myndigheter har bättre ekonomiska och organisatoriska förutsättningar eftersom myndigheternas rika omfång ger dem större marginaler att spela med. Här omlokaliseras också en betydligt mindre andel av totala personalstyrkan vilket underlättar i bibehållandet av både kompetens och organisationskultur. De mindre myndigheterna har däremot betydligt svårare att hantera denna omlokaliseringsprocess. Inom dessa berörs allt ifrån elva procent av personalstyrkan upp till hela verksamheten vilket naturligtvis orsakar stora påfrestningar på såväl kompetens som organisationskultur. Oavsett storleken på myndigheten mår de individer som berörs av omlokaliseringen dåligt då hela tillvaron rycks upp och livssituationen plötsligt förändras. Den långa beslutsprocessen, bristfällig information från regeringens sida samt minimal möjlighet till att påverka beslutet har inte gjort processen lättare för individen. En stor osäkerhetskänsla har skapats och omlokaliseringen har orsakat ilska, frustration, oro och många andra starka känslor hos de drabbade individerna. Nyckelord: omlokalisering, kompetens, organisationskultur