PFUM i undervisningen : en realisering av ProgrammeringsFörmågans UtvecklingsModell

Sammanfattning: Utvecklandet av en förmåga att kunna programmera är beroende av många olika delar – lärarens förmåga att förklara, instruera och ge stöd, kursens begriplighet, programmeringsspråkets lättförståelighet, kamraters stöd och elevens inre motivation och intresse. Hur skall man kunna föra samman alla delar i undervisningen så att det kanske mer blir som den efterlängtade dansen på rosorna när det gäller att lära sig bemästra programmeringens underbara värld? Syftet med denna uppsats är att undersöka om det är möjligt att realisera de delar av ProgrammeringsFörmågans UtvecklingsModell, PFUM, som berör undervisning och lärarens roll, utvärdera modellen samt anpassa utvecklingsmodellen till en gymnasial nivå inom programmeringsundervisningen. Ursprunget till PFUM baseras på uppsatsförfattarna Carlsson och Mattin-Lasseis utredning kring något de kallar för programmeringsförmåga. Programmeringsförmågan består av mentala och kunskapsmässiga förutsättningar. Utvecklingsmodellen i sin tur består enligt upphovsmakarna Mattin-Lassei och Mudigonda av tre olika delar som samverkar – den yttre källan, den inre källan och resursers påverkan på dessa källor. Varje källa i PFUM innehåller i sin tur riktlinjesgrupper med regler som, om de efterföljs, teoretiskt skall kunna leda till ett utvecklande av programmeringsförmågan hos en student. Efter en genomförd termin och utvärderingen i denna uppsats anses PFUM möjlig att införa i en verklig undervisning på gymnasial nivå. Beroende på skolans ideologi och undervisningsform kanske större förändringar av modellen måste göras genom att riktlinjer och regler tas bort eller förändras. Det kan konstateras att ingen utvecklingsmodell kan eller är beständig och oförändrad. PFUM måste alltså förändras i sin modellutformning beroende på kurs/nivå i skol-världen (gymnasiet, högskolan, Komvux).