Blankning på Stockholmsbörsen : Samband mellan stora blankningspositioner och riskjusterad avkastning på Stockholmsbörsens Small-, Mid- och Large Cap-listor

Sammanfattning: Problembakgrund och problemdiskussion: Blankning är en investeringsmetod som gör det möjligt för investerare att tjäna pengar på att en aktie minskar i värde. Denna investeringsmetod har genom historien varit kontroversiell och är ofta hårt reglerad i många länder. I Sverige har investerare varit tvungna att redovisa sina stora blankningspostioner sedan 2012 till Finansinspektionen. Finansinspektionen publicerar sedan dessa positioner i ett register som är tillgängligt gratis för allmänheten. I denna studie testas olika strategier för uppbyggnad av portföljer baserade på information från blankningsregistret och dess möjlighet att göra över-eller underavkastning. Problemformulering: Finns det ett samband mellan stora blankningspositioner och riskjusterad avkastning på Stockholmsbörsens small-,mid-och large cap? Syfte: Studiens syfte är att testaifall Finansinspektionens publicering av blankningsregister ger upphov till över-eller underavkastning. Strävan är att ge praktiska och teoretiska bidrag genom portföljuppbyggnad utifrån blankningsregistret. Teori:De teorier som används vid denna studier är effektiva marknadshypotesen, limits of arbitrage, informationsasymmetri, signalteori och prismanipulation. Effektiva marknadshypotesen används för att studera vilken nivå av marknadseffektivitet som råder på marknaden i samband med Finansinspektionens blankningsregister. Limits of arbitrage används för att diskutera svårigheter med att göra vinst vid användandet av våra portföljstrategier. För att visa skillnader av information bland investerare används informationsasymmetri samt signalteorin. För att förklara över-och underavkastning efter publicering används prismanipulation där det diskuteras att inte rör sig om prismanipulation på marknaden för blankning. Metod: Denna studie är en kvantitativ studie med deduktiv ansats. Urvalet för studien är företag som befinner eller har befunnit sig på Stockholmsbörsens small-, mid-eller large cap under vår undersökningsperiod. Urvalet består av 417 aktier. Från detta urval har sju olika portföljer byggts samt två olika scenarion. På dessa portföljer har regressioner används för signifikanstest. Vid beräkning av riskjusterad avkastning har både CAPM och Carhart four factor model använts. Resultat/Analys:Signifikanstesterna visar på att fyra portföljer kan ge en överavkastning med CAPM och ingen kan göra en överavkastning med Carhart. Portföljer som innehåller aktier som inte blivit blankade under tidsperioden presterar bättre än portföljer som innehåller aktier som har blankats. Slutsats: Det finns empiriskt stöd att tradingstrategier baserade på Finansinspektionens blankningsregister ger upphov till överavkastning när CAPM används. Vidare finns det även anledningar att ifrågasätta den effektiva marknaden på Stockholmsbörsen small-, mid-och large cap.