En systematisk litteraturstudie om effekten av autonomistöd i idrott-och hälsoundervisningen.

Sammanfattning: Bakgrund: Människors stillasittande beteende är ett av dagens stora folkhälsoproblem och är en betydande riskfaktor för sjukdom och död hos befolkningen över hela världen. I undersökningar om svenska barns aktivitetsvanor visar det sig att tonåringarna är inaktiva större delen av sin vakna tid och att andelen barn med fetma mer än dubblerats de senaste 30 åren. För att främja ungdomars hälsa bör den fysiska aktiviteten öka både i skolan och på fritiden, och för att ändra ett beteende behövs det motivation. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka om det fanns vetenskapligt stöd för att motivationsarbete genom autonomistöd i idrott- och hälsoundervisningen i skolan kan leda till en ökad inre motivation hos eleverna att fortsätta med fysisk aktivitet på fritiden. Metod: Jag har gjort en systematisk litteraturstudie där jag granskat 8 vetenskapliga artiklar där forskargrupper genom skolinterventioner undersökt effekten av autonomistödjande undervisning på idrottslektionerna. Databaserna ERIC, One Search, Web of science citation index samt Pub Med användes i min litteratursökning. Kvalitetsgranskning gjordes med hjälp av SBU:S granskningsmall. Resultat: Av 8 granskade studier visade 4 signifikanta effekter på ökad motivation till fysisk aktivitet på fritiden medan övriga 4 studier inte kunde stärka det sambandet. Slutsats: Jag fann ett mycket svagt stöd för att autonomistödjande undervisning har effekt på den fysiska aktiviteten utanför skolan. För att bättre kunna analysera hälsoeffekterna av autonomistödjande undervisning behövs det dels längre uppföljningstid, men också längre implementeringstid. Genom att stärka elevers inre motivation till att röra på sig ökar chanserna till att beteendet integreras i livsstilen. Det behövs dock mer forskning för att stärka den hypotesen.