Religion i en deskriptiv tomhet - en diskursanalys av det nationella provet i religions-kunskap i relation till didaktiska teorier

Detta är en Kandidat-uppsats från Göteborgs universitet/Institutionen för didaktik och pedagogisk profession

Sammanfattning: Syftet med denna studie har varit att synliggöra vilken eller vilka av de fem religionsdidaktiska teorierna, fenomenologisk, verklighetsprövande, tolkande, livsförståelseutvecklande respektive livsberättande, som är explicit eller implicit närvarande i det nationella provet i religionskun-skap, från 2013, i årskurs nio. Den huvudsakliga frågeställningen syftar till att svara på hur dessa teorier kan relateras till det nationella provets uppgifter med tillhörande texthäften. Detta har gjorts utifrån en diskursanalytisk teori och metod vilken utgår från språket som verktyg för att förmedla ett visst perspektiv av verkligheten. Konstruktionen av det nationella provet i re-ligionskunskap har således betraktats som en social aktivitet där en viss bild av religion, kun-skapssyn och elevbemötande explicit eller implicit framträder och förmedlas till elever och lä-rare. På vilket sätt provets konstruktion är präglat av kursplaner eller bedömningsaspekter be-rörs inte av studiens frågeställningar eller syfte. Med hjälp av diskursanalytiska frågor har det nationella provet dekonstruerats och sedan satts i relation till fem religionsdidaktiska teorier. Resultaten som framgår av analysen är att 19 av 25 uppgifter kan relateras till en fenomenologisk teori då uppgifterna utgår från en tematisk förståelse av religion samt att eleverna skall identifiera likheter och skillnader mellan religioner. Dessa uppgifter har samtidigt en problematisk relation till fenomenologin om teorin betraktas utifrån fler aspekter än det tematiska och jämförande. Då fenomenologin syftar till att religiösa fenomen skall betraktas utifrån ett inom-religiöst perspektiv problematiseras relationen till de fenomenologiskt präglade uppgifterna. Detta eftersom uppgifterna är präglade av specifika vär-den som i sin tur leder till att perspektivet, varifrån religioner betraktas och beskrivs, placeras utanför den religiösa gemenskapens förståelse av sin religion. De verklighetsprövande och livs-förståelseutvecklande teorierna kan i enstaka fall relateras till uppgifterna men inte på något självklart sätt. Den livsberättande teorin förekommer i nära relation med en enskild uppgift på provet, medan det tolkande perspektivet är helt frånvarande.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)