Barnsjukvård på barnets villkor  : En kvalitativ enkätstudie ur sjuksköterskans perspektiv

Sammanfattning: Bakgrund: I svenska barnsjukvården är barnkonventionen lag för att sjukvården ska bedrivas på barnets villkor. När barnsjukvården inte sker på barnets villkor påverkar det barnets välmående. För att kunna bemöta barnets behov behöver sjuksköterskan kunskap om barnets utveckling. Kommunikationen behöver ske individuellt och på barnets mognadsnivå för att främja barnets hälsa. Om detta inte sker kan det leda till situationer där barnet inte förstår. Detta kan ge uttryck i protester som kan leda till att metoder som fasthållning används. Det är viktigt att barnet förstår sin situation och känner sig trygg. Det är sjuksköterskans uppgift att involvera barnet och familjen i vården samt försäkra sig om att barnet förstår vad som ska ske.  Motiv: Fasthållning används fortfarande inom barnsjukvården trots att det strider mot lagen. Författarna vill undersöka varför detta sker och studera hur barnets delaktighet kan främjas i vården. Syfte: Sjuksköterskors erfarenheter av att göra barn 1–18 år delaktiga vid procedurer. Metod: Strukturerade enkäter besvarades av sjuksköterskor (n=9) från åtta barnkliniker i Sverige. Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskornas erfarenheter av att göra barn delaktiga vid procedurer kunde upplevas som både svårt och enkelt. Det framkommer att sjuksköterskorna har bra erfarenheter av när vården sker på barnets villkor, men också dåliga erfarenheter där fasthållning sker mot barnets vilja. Resultatet har två huvudkategorier; När trygghet  främjas utifrån barnets villkor och När barnets delaktighet förminskas. Dessa kategorier fördes samman till ett tema; Kommunikation är vägen till delaktighet. Konklusion: Fasthållning kan undvikas när arbetsförhållandena, resurser, sjuksköterskans inställning och kunskap fungerar optimalt.