Specialpedagogens samtalande roll i mötet med vårdnadshavare

Sammanfattning: I uppsatsen får vi ta del av yrkesverksamma specialpedagoger och deras beskrivningar av sinsamtalsroll i mötet med vårdnadshavare, men även förstå hur pedagogerna uttrycker siggenom olika samtalsmodeller inspirerat av Jürgen Habermas kommunikationsteori. Arbetet visar beskrivningar som ringar in både tvåsamma mötena med vårdnadshavare, men även tar upp hur specialpedagogerna upplever att rollen till vårdnadshavare förhåller sig under möten med fler deltagare. Arbetets teoretiska utgångspunkt är inspirerat av både socialkonstruktionismens synsätt och Habermas teori om kommunikativt handlande, som ger exempel på kommunikationsmodeller för samtal. Socialkonstruktionismen med fokus på hur grupptillhörighet och (tidigare) kulturella livserfarenheter kan påverka inflytande, blir ett intressant raster att förstå specialpedagogernas berättelser genom. Men även hur makt påverkar hur vi uppfattar och positionerar varandra. Metoden är i sin helhet kvalitativ och analysen genomförs i formen av en innehållsanalys, där små återkommande betydelsebärande enheter grupperas i teman utifrån det framträdande mönstret. Resultatet visar att specialpedagogernas uppfattningar om sin samtalsroll är präglad av både relation och lyssnande, där en mer komplex innebörd av samtalsrollen växer fram ur de olika beskrivningarna. I materialet synliggörs att specialpedagogerna oftare ger uttryck för ettkommunikativt handlande förhållningssätt, och att de strategiska handlandena utifrån Habermas kommunikationsteorier, oftare omnämns i samtal präglade av spänningar och eller konflikter.