Prevention av postpartumendometrit och puerperalsepsis ur barnmorskans perspektiv : en litteraturöversikt

Sammanfattning: Risken att drabbas av postpartumendometrit efter vaginal förlossning är cirka en till fyra procent. Efter kejsarsnitt är risken 10 till 20 procent. De flesta fall av postpartumendometrit orsakas av streptokocker, tarmbakterier, agens från sexuellt överförbara infektioner och bakterier från vaginalfloran. Riskfaktorer för att utveckla postpartumendometrit är bland annat kejsarsnitt, multipla vaginala undersökningar, lång vattenavgång och låg socioekonomisk status. Många fall av postpartumendometrit är lättbehandlade men en del infektioner utvecklas snabbt till ett mer allvarligt tillstånd - puerperalsepsis. Mödradödligheten är globalt sett hög, framför allt i vissa delar av världen, där infektion efter förlossning är en bidragande orsak. Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka hur barnmorskan kan förebygga postpartumendometrit och därmed också minska risken för mödrar att utveckla puerperalsepsis under postpartumperioden. För att besvara syftet användes metoden rapid review och totalt 15 studier inkluderades i arbetet, varav en av studierna var av kvalitativ ansats och 14 med kvantitativ ansats. Under dataanalysen framkom tre huvudkategorier; Kliniska interventioner, Verktyg för barnmorskans proaktiva arbete samt Kunskap, motivation och följsamhet. En del kliniska interventioner, användandet av varningssystem för riskfaktorer och tidiga tecken på infektion samt kunskap, motivation och följsamhet hos vårdpersonal är viktiga faktorer i det preventiva arbetet mot postpartumendometrit. Slutsatsen belyser vikten av det preventiva arbetet mot postpartumendometrit och ett steg att minska mödradödlighet orsakat av puerperalsepsis.