Att få politiken på kroken : en etnografisk studie över hur åländska fiskare uppfattar och agerar i sitt yrke

Sammanfattning: Fisket har enligt tradition varit viktigt på Åland men är ett yrke som alltmer håller på att försvinna. Ökade utmaningar i form av begränsningar och regelverk, samt miljömässiga faktorer stramar åt fiskarnas olika möjligheter att bedriva deras näring. Uppsatsens syfte är att försöka förstå hur småskaliga fiskare på Åland uppfattar sitt yrke, sin roll och sin försörjning samt hur de agerar för att kunna verka som fiskare och bemöta de utmaningar deras yrke ställer på dem. Studien har ett fenomenologiskt angreppsätt där jag vill försöka empiriskt skildra och analysera hur fiskarna uppfattar sin vardagsvärld. För att kunna besvara uppsatsens syfte appliceras de analytiska begreppen habitus, kapital och sociala fält av sociologen Bourdieu, redovisningskultur redovisad av Cris Shore och Susan Wright, och alienation tolkad av filosofen Hartmut Rosa. Studien utfördes på huvudön Åland där sju fiskare intervjuades samt tre övriga ”grupper” för att få en djupare förståelse för fiskarnas situation och dess relation till dessa. Intervjuerna byggdes upp enligt semi-strukturerad modell. Fisket är ett levande intresse som både skapar och kännetecknar en viss identitet, ett specifikt habitus. De åländska fiskarnas habitus är starkt kopplat till att kunskaper och färdigheter gått i arv i familjer där fiskare vuxit upp med fisket. Fiskarna uppskattar friheten; att vara i naturen, flexibiliteten och att vara sin egen. Detta är något fiskarna anser meningsfullt och som de försöker uppnå som fiskare. Dock har denna idealt föreställda livsstil kolliderat med hur fisket har utvecklats, där fisket står inför flera utmaningar i dagsläget. Fisket och att vara fiskare har förändrats och utvecklats till en allt svårare bransch att uppnå lönsamhet i. Det beror på dels naturliga fenomen såsom ökad population av säl, dels lagstiftningen som hindrar till att bedriva ett önskat fiske. Lagstiftningen präglas av den så kallade redovisningskulturen och begränsar fiskarnas möjlighet till fiske. Fiskarna behöver anpassa sig och förändra sitt fiske. Detta kan resultera i att fiskaren känner sig främmande för sin egen näring och uppleva så kallad alienation. En väg som flera fiskare har valt för att få lönsamhet i sitt fiske är förädling. Förädlingen kan ses som ett innovativt agerande för att kunna verka i sitt yrke. Det kan ses vara ett alternativt sätt att ta kontroll över sin näring och framtid, och en form av motstånd mot de begränsningar av fiskarnas verksamhet som ägt rum de senaste decennierna. Det innebär att fiskarna arbetar tillbaka till det som kännetecknar livet som fiskare och det som utgör ett gott liv som fiskare. Producentorganisationen har ambition för utveckling men har inget handlingsutrymme att påverka eller göra sig hörd inför politiken. Fiskarna har gått från att vara mobiliserade till att bli mer individualiserade. Tilliten och kommunikationen till myndigheten Fiskeribyrån är bristande, vilket stagnerar utvecklings- och samarbetsmöjligheter. Rådande utmaningar minskar antalet fiskare och därmed förlorar näringen alltmer betydelse. Livet som fiskare är inte lika självklart numera, på grund av dagens och framtidens utmaningar. Det behöver finnas förutsättningar att nyetablerade fiskare har en möjlighet att försörja sig, annars riskeras den kunskap som fiskarna bär på att försvinna. Dock ger dagens småskaliga fiskare på Åland förhoppningar och fortsätter trots utmaningarna, och söker därmed efter möjligheter att kunna fortsätta att verka som fiskare.