GRAD AV FÖRÄNDRING AV TRYCKGRADIENT HOS TRIKUSPIDALISINSUFFICIENS EFTER LÄTTARE FYSISK ANSTRÄNGNING

Sammanfattning: Klaffvitier är några av de vanligaste hjärtsjukdomarna och studier visar att fysisk aktivitet är en viktig del av den kliniska diagnostiken speciellt för individer med symtomfri problematik. Fysisk aktivitet leder hos en del individer till typiska symtom för klaffvitium och ger således möjlighet till förbättrad gradering av klaffvitier jämfört med i vila. Syftet med studien är att ekokardiografiskt studera eventuell förändring av trikuspidalisklaffunktion i vila och efter lättare fysisk ansträngning, samt undersöka hypotesen om trikuspidalisinsufficiens samt tryckgradienten över trikuspidalisklaffen förändras i samband med denna typ av diagnostik. Sexton deltagare inkluderas vid anamnes på andfåddhet eller ansträngningsutlösta hjärtbesvär samt även fynd av trikuspidalisinsufficiens i samband med ordinarie undersökningstillfälle. Även de med känd trikuspidalis-insufficiens sedan tidigare inkluderades. Efter ordinarie ekokardiografisk undersökning som individerna var remitterade till fick inkluderade deltagare utföra ett cykeltest på ergometercykel under sex minuter med en lättare belastning. Ultraljudsbilder på hjärtat samlades in direkt efter avslutad ansträngning. Två variabler, tryckgradient före respektive efter ansträngning över trikuspidalisklaffen, analyserades enligt dess differens och därefter analyserades differenserna i förhållande till nollhypotesen. Medianvärden av variablerna jämfördes i Wilcoxons teckenrangtest och med Spearmans rangkorrelation studerades förhållandet mellan stigande hjärtfrekvens samt tryckgradient vid fysisk ansträngning. Studien visade att tryckgradienten hos trikuspidalis-insufficiensen förändrades vid utförande av lättare fysisk ansträngning hos individer med ansträngningsutlösta hjärtbesvär samt att denna form av undersökning i anslutning till ordinarie undersökningstillfälle kan vara av värde bland individer med anamnes på ansträngningsutlösta hjärtbesvär.