Såklart jag hade ADHD! : En kvalitativ studie om individens upplevelse av att få diagnos i vuxen ålder

Detta är en Kandidat-uppsats från Umeå universitet/Institutionen för socialt arbete

Sammanfattning: ADHD syns inte utanpå men känns desto mer inuti, och idag är det allt fler vuxna som diagnostiseras. Samtidigt har det främst bedrivits forskning om ADHD inom den medicinska forskningen, och det saknas samhällsvetenskaplig forskning om diagnosen. Mycket av den forskning som finns idag kring ADHD belyser olika behandlingsformer och vad som händer rent kroppsligt, men det saknas forskning som belyser upplevelsen att få en ADHD-diagnos. Syftet med vår studie är därför att få en djupare förståelse för hur det är att diagnostiseras med ADHD i vuxen ålder, hur det är att leva med diagnosen samt vilket stöd individen upplever sig ha fått i samband med diagnostisering. För att besvara syfte och frågeställningar på ett optimalt sätt valde vi att använda oss av en kvalitativ metod, med fenomenologisk induktiv ansats. Som datainsamlingsmetod valde vi att intervjua fyra individer som samtliga har fått en ADHD-diagnos i vuxen ålder. Vi använde oss av semistrukturerade intervjuer och utgick från en utformad intervjuguide. Kvalitativ konventionell innehållsanalys valdes som metod för att analysera det insamlade materialet på ett förutsättningslöst sätt.  Resultatet visade att samtliga respondenter upplevde både positiva och negativa känslor i samband med att de fick sin diagnos. Resultatet visade även att samtliga respondenter blev erbjudna diverse hjälp- och stödinsatser i samband med diagnostisering, men att de även har fått erfara brister i vården som exempelvis väntetid och dåligt bemötande. Vidare visade resultatet att respondenterna upplever att ADHD-diagnosen hindrar deras funktionsförmågor på olika sätt, men att vardagen har förbättrats med hjälp av medicin och diverse strategier som de använder sig av. Slutligen visade även resultatet att samtliga respondenter upplever att det finns en stor okunskap kring ADHD i samhället samt att allmänheten har en synnerligen stereotyp och ensidig bild av hur en individ med ADHD är. Här ser vi ett behov av framtida forskning och föreslår studier kring arbetssätt och bemötande gentemot individer som har en ADHD-diagnos, vilket är av yttersta relevans för socialt arbete. 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)