Jag får inte berätta för då blir pappa arg… : En studie om förskollärares olika berättelser kring barn som antas leva i otrygga hemmiljöer

Sammanfattning: Barnkonventionen lyfter vårdnadshavarnas övergripande ansvar för barnets utveckling ochhur de uppfostras, dock med hjälp från staten om det behövs. I de fall där vårdnadshavarnainte klarar av att ge barnen goda uppväxtvillkor kan förskolan komma att bli viktig.Läroplanen för förskolan belyser att förskolans utbildning ska utgå från FN:s barnkonventionoch spegla dess innehåll. Syftet med denna studie är att öka kunskapen om vilka olikauppfattningar det finns bland förskollärare i arbetet med barn som antas leva i otryggahemmiljöer.Metoden som använts är kvalitativa intervjuer med sju förskollärare som sedan analyseratsutifrån Bowlbys anknytningsteori. Resultatet i studien visar att förskollärarna upptäckt teckensom bristande social kompetens, oro, rädsla, barns berättelser samt bristande lust till att lekaoch utforska hos barn som antas leva i otrygga hemmiljöer. Samtliga förskollärare är överensom att skapandet av en tillitsfull relation och en trygg bas är viktigast i det pedagogiskaarbetet med barn som antas leva i otrygga hemmiljöer. För att främja detta berättarförskollärarna att de oftast använder sig av en utvald förskollärare som ger barnet extra tid,exempelvis genom att läsa böcker eller måla tillsammans med barnet. Något somförskollärarna också lyfter som främjande i arbetet med barn som antas leva i otryggahemmiljöer är en god kontakt med vårdnadshavarna.