Hur vill elever i behov av särskilt stöd organisera sin specialundervisning? - intervjuer med några elever med åtgärdsprogram

Detta är en Kandidat-uppsats från Göteborgs universitet/Institutionen för pedagogik och didaktik

Sammanfattning: Syfte: Syftet med denna undersökning var att belysa hur några grundskoleelever medåtgärdsprogram helst ville organisera sin specialundervisning. För att nå vårt syfte följde vinågra centrala frågeställningar: På vilket sätt vill eleverna organisera sin specialundervisning?Hur motiverar de sitt val? Vad kan det bero på? Hur medvetna och delaktiga är eleverna ibesluten av stödåtgärder?Bakgrund och teori: När vi i höst påbörjade vår utbildning till speciallärare ökade vårtintresse för den specialpedagogiska litteraturen. Med erfarenhet av arbete medspecialundervisning ville vi fördjupa oss inom ämnet. Under arbetets gång studerade vilitteratur om specialundervisningens historia, våra nationella och internationella styrdokumentsamt specialpedagogisk litteratur om inkludering, segregering, integrering ochmedbestämmande.Metod: Vi använde en induktiv ansats och analysen av intervjupersonernas synpunkterutgjorde utgångspunkten för arbetet. Vi gjorde tolv intervjuer med kvalitativa drag med eleveri skolår 1-6 på två skolor i olika kommuner. Alla hade åtgärdsprogram och fickspecialundervisning i något ämne. Intervjuerna genomfördes enskilt med hjälp av förbereddaintervjufrågor. Undersökningens inriktning och resultat formades under arbetets gång. Medhjälp av litteraturstudier försökte vi sedan formulera teorier eller hypoteser om hur elever kantänka omkring sin specialundervisning.Resultat: Alla de elever vi intervjuade var nöjda med organisationen av sinspecialundervisning. De ansåg att det var bra som det var och hade svårt att se alternativaorganisationsformer för specialundervisning. De flesta svarade att de helst ville ha stödtillsammans med några kamrater och specialläraren i en liten grupp. I grupperna rådde ettpositivt klimat som stärkte deras självförtroende och speciallärarna var omtyckta. Eleverna saatt de föredrog den lilla gruppen för att det var lugnare där och att de snabbare fick hjälp. Endiskussion om hur man skapar en bättre lärmiljö i klassrummet bör föras på skolorna, så attelever inte tvingas särskiljas för att de inte kan koncentrera sig.Medvetenheten om hur stödåtgärderna bestämdes var mycket låg bland de intervjuadeeleverna. De ansåg att föräldrarna och lärarna bestämde eller så var de inte medvetna om näreller hur det bestämdes. Åtgärdsprogrammen kände de knappt till. Vi tror att uppföljningen avsamtal med elever och åtgärdsprogram kan bli bättre och att vi lärare bör vara medvetna omatt elever i behov av särskilt stöd kan var mindre vana att uttrycka sin egen åsikt.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)