Den goda barndomen och det goda föräldraskapet : En kvalitativ studie om framställandet av barnets bästa i LVU-domar.

Sammanfattning: Syftet med denna kvalitativa dokumentstudie har varit att studera hur barnets bästa framställs i förvaltningsrättens domar av upphörande av vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, samt att analysera hur socialnämnd, förvaltningsrätt, föräldrar och barnet själv argumenterar för barnets bästa. Studien syftar även till att undersöka hur föräldraförmåga sätts i relation till barnets bästa. I vår studie har 43 domar granskats med hjälp av tematisk analys. Studiens teoretiska utgångspunkt har varit barndomssociologi samt Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori. Resultatet visar att barnets bästa inte framställs begreppsligt, utan i relation till den goda barndomen och det goda föräldraskapet. Den goda barndomen innefattar i det här sammanhanget att barn ska växa upp under trygga förhållanden som präglas av stabilitet, kontinuitet och känslomässig omsorg. Det goda föräldraskapet kännetecknas av insikt, samarbete och mottaglighet för förändring. Ett gott föräldraskap kännetecknas också av föräldrar som har förmågan att tillgodose barnets behov och kan sätta barnets behov i första hand. Föräldrar i domarna konstrueras av socialnämnd och förvaltningsrätt som föräldrar som saknar föräldraförmåga, och därmed inte har förmåga att tillgodose barnets bästa. Föräldrar argumenterar ifrån att föräldrarna själva erhåller ett gott föräldraskap. Både barn och föräldrar påtalar återföreningsprincipen och framför vikten av att barnet bor med sin biologiska familj. Barnets uppfattning av vad som är bäst för barnet kopplas till känslor av trygghet till barnets omsorgspersoner.