Indiciebevisning i brottmål: Pusselbitarna som fäller förövaren - En rättsvetenskaplig studie om bevisprövning och rättstillämpning av indiciebevisning i ljuset av Högsta domstolens vägledande avgöranden

Sammanfattning: Uppsatsen behandlar begreppet indiciebevisning och förvirringen kring definitionen. För att uppfylla uppsatsens syfte har bevisprövningen av indiciebevisning undersökts. Syftet har utretts utifrån HD:s avgörande i mål B 5952-21 ”Mordet vid busshållplatsen” och mål B 2354-22 ”Försök till mord på Årsta torg”. Rättsfallen har analyserats för att se hur rättstillämparen har utfört bevisprövningen och bevisvärderingen i mål med enbart indiciebevisning. Det står klart att indiciebevisning är ett begrepp som har en oklar definition och användning. Vad krävs egentligen för att beviskravet ställt utom rimligt tvivel ska vara uppfyllt i fall med enbart indiciebevisning. Det råder en ovisshet bland aktörer inom rättsväsendet kring indiciebevisning och därav har vägledning från Högsta Domstolen efterlysts. För att få en större förståelse för hur domstolen går tillväga i bevisprövningen har två rättsfall analyserats. I båda fallen har tingsrätten, hovrätten och HD dömt olika utifrån samma bevisning vilket tyder på bristerna i tillämpningen. HD formulerar i domskälen viktiga konstaterande som kan ha stor betydelse för underrätterna och eventuellt möjliggöra för fler fällande domar. I båda fallen gör HD en noggrann prövning av varje enskilt bevis för att sedan göra en sammanvägd bedömning av samtliga bevis. Tillvägagångssättet möjliggör för bevis med ett lågt bevisvärde att tillsammans med andra bevis öka bevisvärdet och därmed uppfylla det högt ställda beviskravet. HD kommer egentligen inte med något nytt gällande rättsläget utan det viktiga är den tydliga strukturen som domstolen använder sig av som är det värdefulla. Först ska värdet av varje bevis prövas, och sedan görs en samlad prövning där olika bevis kan samverka och därmed förstärka varandra. HD lägger stor betoning på vikten att bedöma om det finns alternativa gärningsmän. Asp som var skiljaktige i målet med skjutningen vid bushållsplatsen, ansåg att utredningen var bristande i att följa upp alternativa hypoteser.