Trötta arketyper och hur man på bästa sätt skjuter dem i sank - om avveckling av akademisk domsrätt i Sverige och Tyskland under 1800-talet

Sammanfattning: Detta arbete behandlar den självständiga jurisdiktion som i regel hörde varje universitet till. Arbetet är geografiskt avgränsat genom att endast avse rättsutvecklingen i Sverige och Tyskland. Den akademiska domsrätten måste betraktas i den historiska kontext ur vilken den sprang fram. Under medeltiden varit graden av statlig centralstyrning låg – eller också obefintligt. Att statsmakterna ännu inte konsoliderats skapade ett underskott av rättsgarantier som individerna själve sökte läka. I syfte att värja sig mot yttre hot knöt sig människor med gemensamma intressen samman och bildade skrån eller korporationer. Dessa sammanslutningar grundades vanligen efter utkomstslag och bildade slutna och avgränsade administrationer. Hantverks-, Köpmans-, Bergslags- och Militär-korporationer existerade innan de Europeiska universitetens framväxt. Med förebild i universiteten i Bologna och Paris grundades flera universitet i Tyskland under 1300-talet. Genom reception av struktur och koncept fick de tyska universiteten samma självbestämmanderätt som tillfallit dess föregångare i Italien och Frankrike. Akademisenaten styrde sig självt och utövade exklusiv domsrätt över sina undersåtar. När vi i Norden etablerade vårt första universitet i Uppsala 1477, byggde även våra privilegiebrev – utfärdade av både konung och påve – på förlagorna från Bologna och Paris. I Sverige kom organisations- och administrationsstrukturer att influeras kraftigt av hur det vid tiden såg ut i Tyskland. Över tid växte den akademiska domsrätten ut och kom att innefatta inte bara lärare och elever utan också sådana grupper som i egenskap av, akademin närstående, befanns vara särskilt viktiga för universitetens fortlevnad. Till denna grupp hör t.ex. bagare, skräddare och tryckare. Till följd av krig, religiösa trendbrott, taktiska lokalpolitiska överväganden och transnationella rörelser kom den akademiska domsrättens omfattning och genomslagskraft att fluktuera kraftigt över tid. Huvudfokus i detta arbete kommer emellertid att ligga under 1800-talet, då – som ett resultat av upplysningens och liberalismens slutliga genomslag i den centraleuropeiska politiken – de gamla privilegiesamhället nedmonterades. Som ett led i denna utveckling fick också den akademiska domsrätten slutligen se sin sak förlorad – i Sverige 1852 och i Tyskland 1879.