Kontinuerlig mätning av blodsocker på intensivvårdspatienter, ett sätt att öka patientsäkerheten?

Detta är en Magister-uppsats från Uppsala universitet/Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap

Sammanfattning: Bakgrund Som intensivvårdssjuksköterska är man skyldig att uppfylla uppdraget att leverera professionell och högteknologisk vård samtidigt som man tar hänsyn till det specifika lidande som intensivvårdspatienter utsätts för. Ett vanligt tillstånd bland intensivvårdspatienter är hyperglykemi och insulinresistens. Förbättrade metoder för blodsockermätning i kombination med insulinbehandling är associerat med bättre återhämtning och positiva utfallsmått hos alla grupper av intensivvårdspatienter. Med hänvisning till Orems teori om egenvårdsbrist, patientlagen och patientsäkerhetslagen har vi strävat efter att öka patientsäkerheten genom kunskapsinhämtning om noggranna och effektiva metoder för blodsockermätning inom intensivvård. Om beslutsfattandet för sjuksköterskor förbättras genom säkrare omvårdnadsmetoder kan intensivvårdspatienternas egenvårdskapacitet rehabiliteras. Syfte Att undersöka och klargöra om en kontinuerlig mätmetod för blodsocker är patientsäkert för intensivvårdspatienter.  Metod En litteraturstudie med kvantitativ ansats om kontinuerlig mätning av glukos hos kritiskt sjuka patienter har genomförts. Tretton artiklar har bearbetats och analyserats systematiskt med hjälp av granskningsmall för kvantitativ forskning. Sökningen genomfördes i PubMeds databas med publicering ej äldre än 10 år. Resultat Av 13 granskade artiklar visade 11 att kontinuerlig mätning av blodsocker gav korrekta och tillförlitliga glukosvärden hos kritiskt sjuka patienter. Alla tre studier som beskrev mikrodialys som en kontinuerlig glukosmätningsmetod ansåg metoden som tillförlitlig. Subkutan kontinuerlig glukosmätning var lika pålitlig som standardmätning i tre studier. I två studier ifrågasattes tillförlitligheten. Slutsats Studien visar på att kontinuerlig mätning av blodsocker är en lovande metod men med bristande evidens. Ytterligare forskning bör genomföras för att undersöka vilken metod som passar den specifika subgrupp av intensivvårdspatienter, eller helst passar alla intensivvårdspatienter.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)