Behandling av käkledssjukdomar med stabiliseringsskena eller botulinumtoxin : - En litteraturstudie

Sammanfattning: Syfte Syftet med föreliggande litteraturstudie är att jämföra behandlingseffekten av kliniska studier som utgår från patienter med käkledssjukdomar, temporomandibulär dysfunktion, TMD och bruxism  där behandlingsalternativen stabiliseringsskena och/eller läkemedlet botulinumtoxin (botox) inkluderats.    Material och metod Litteraturstudien genomfördes via PICO-systemet, med litteratursökning i databaserna Medline/PubMed, Web of Science och Scopus. Insamlad data bearbetades genom en granskningsprocess på titel-, sammanfattnings- och slutligen fulltextnivå, utifrån förutbestämda inklusions- och exklusionskriterier.   Resultat Två studier uppfyllde urvalskriterierna. Behandlingsterapin med botox och stabiliseringsskena kunde följas under sex månaders tid i båda studierna. Ena studien bestod av 40 patienter som delades in i två grupper, en för varje behandlingsmetod med fyra uppföljnings- och behandlingstillfällen. Den andra studien bestod av 73 patienter som delades in i tre grupper, en för respektive behandlingsmetod och en grupp som inkluderade båda behandlingsmetoderna, med tre uppföljningstillfällen. Antal enheter och placering av botoxinjektioner skilde sig åt i studierna, tillika antal timmars användning av stabiliseringsskena. Studierna presenterade trots skillnader liknande resultat.    Slutsats  Behandling med stabiliseringsskena är inte nödvändig för patienter som behandlats med botulinumtoxin, eftersom de statistiska resultaten inte påvisade någon större skillnad i effekt. Behandling med botulinumtoxin och dess effekt på patientens besvär beror på antal enheter av läkemedlet och placering vid injektion samt i jämförelse med omfattningen av hur mycket patienten använder stabiliseringsskenan. Botulinumtoxin kan användas som behandlingsmetod när patienten av olika anledningar inte kan använda stabiliseringsskena.