De ser inte syftet med undervisninge : En religionsdidaktisk studie kring gymnasieelevers intresse för religionskunskapsämnet

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats är att undersöka hur elevintresse kan se ut inom ämnet religionskunskap och om detta intresse skiljer sig mellan teoretiska kontra praktiska gymnasieprogram samt hur man som lärare kan arbeta med att engagera elever i klassrummet. Frågeställningarna som ligger till grund för arbetet är: Hur ser intresset ut hos elever för ämnet religionskunskap? Finns det någon skillnad i elevers intresse för ämnet religionskunskap mellan teoretiska och praktiska program i gymnasieskolan? Vad kan man som lärare göra för att öka elevers engagemang för ämnet religionskunskap? Anledningen bakom uppsatsens syfte är ett till synes bristande intresse hos elever för religionskunskap vilket visas genom tidigare forskning och pågående diskussioner som berör ämnet. Uppsatsens validitet förankras i läroplansteori och dess läroplanskoder. Metoden för studien består av en kvalitativ och kvantitativa undersökningar. Det kvalitativa arbetet utfördes genom deltagande observation och den kvantitativa empirin utgörs av enkäter. I resultatet framkommer svaren olika, men överlag överensstämmer resultatet kring intresset bland elever utefter vad tidigare forskning visat på. Resultatet inbringade mycket empiri gällande hur lärare arbetar och det varierar även till en viss del. Slutsatsen är att elevintresset ser ut att vara minskande för ämnet religionskunskap, och i synnerhet är det ett minskande intresse på praktiska program gentemot teoretiska program enligt den data som framkommer ur enkäterna. Intresset inom teoretiska program var märkbart högre än praktiska program, vilket antyder på att det finns en skillnad.