Några frågor om ansvar för ledamot i organ för indirektrepresentation

Sammanfattning: Skadeståndsansvaret på ägarnivå i ett företag är relativt svagt jämfört med ansvaret på styrelse- och VD-nivå. Detta gäller i både aktiebolag och ekonomiska föreningar. Lagreglerna utgår från att medlemmen/aktieägaren måste kunna ta tillvara sina egna individuella intressen. I en ekonomisk förening kan medlemmarna lämna över ansvaret i stämman till ägarrepresentanter (fullmäktige). En ledamot i fullmäktige är inte ombud för en viss delägare utan ska ta till vara det samlade delägarintresset i sitt uppdrag. I uppsatsen ställer jag frågan om ett mer omfattande skadeståndsansvar än vad som an-nars gäller på ägarnivån bör gälla för fullmäktigeledamöter med hänsyn bl.a. till att le-damöterna kan anses ha en sysslomannaliknande ställning. Jag pekar bl.a. på behovet av ett vidgat ansvar till följd av den allmänt ökade tonvikten på ägarstyrning och ägardirek-tiv. Vidare förekommer, särskilt i vissa producentkooperativ, organ för styrning vid si-dan om de formella bolagsorganen. Detta talar också för behovet av ett strängare ansvar. Jag kommer till slutsatsen, att en skärpning i lag av ansvaret för fullmäktige är en trubbig och tekniskt svår väg att gå. När styrande organ inrättats vid sidan av bolagsorganen bör det enligt min mening finnas ett utrymme för en analog tillämpning av de associat-ionsregler som gäller för bolagsledningen. I övriga fall kan man anta att det förhållandet att fullmäktige åtagit sig ansvar och inflytande vid sidan av de obligatoriska uppgifterna får betydelse vid bedömningen av om den eventuella vårdslösheten är grov. Man kan också hoppas att medvetenheten om dessa frågor och en ökad uppmärksamhet leder till en tydligare och mer förutsägbar rättstillämpning.