Socialtjänstlagen i ett förändrande skede – En analys av förslaget om insatser utan föregående individuell behovsprövning

Sammanfattning: Sverige har under lång tid haft ett skyddsnät för att kunna bistå individer som inte kunnat klara sig själva. Dagens socialtjänstlag (2001:453) (SoL) bygger på 1980 års socialtjänstreform och därtill hörande anda och principer. Syftet med uppsatsen är att analysera en del av det förslag till en ny social-tjänstlag som regeringen påbörjade att utreda år 2017. I uppsatsen ska försla-get på att, i vissa fall, slopa den föregående individuella behovsprövningen inom ramen för SoL undersökas och analyseras. Vidare ska detta göras uti-från den formella rättssäkerhetens krav på förutsägbarhet. För att få en ökad förståelse för den nuvarande regleringen, samt vad förslaget kan innebära, används en kombination av den rättsdogmatiska och rättsanaly-tiska metoden. Rättssäkerhet är en av grundpelarna inom juridik och innebär i korthet att medborgarna ska skyddas mot statens auktoritet. Den formella rättssäkerheten handlar bland annat om förutsägbarhet. Det vill säga att individer ska kunna förutse när och hur staten kan ingripa. Utredningen föreslår att en ny bestämmelse ska införas som innebär att soci-alnämnden (nämnden) får tillhandahålla insatser utan föregående individuell behovsprövning, med ett fåtal lagstadgade undantag. Syftet med förslaget är att den enskilde direkt ska kunna vända sig till en privat utförare utan att be-höva utredas av nämnden. Vidare föreslås att detta även ska gälla för barn över 15 år utan vårdnadshavarens samtycke. Uppsatsens analys resulterar i ett ställningstagande om att det kan finnas en del problem med förslaget ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Förslaget är ett sätt att undvika byråkratin kring bland annat kravet på dokumentation men precis som med alla förändringar behöver avvägningar göras mellan olika intressen. Till följd av att utredningen vill gå tillbaka till att SoL ska vara en ramlagstift-ning har det också fått följder för andra delar som är viktiga för den enskildes rättssäkerhet. Att biståndsbestämmelserna ska bli mer inriktade som servicein-satser skapar mindre förutsägbarhet för den enskilde. Vidare finns det en del oklarheter kring huruvida förslaget skulle innebära myndighetsutövning eller inte samt hur de farhågorna kring privata utförare ska hanteras. I takt med att barnrättsperspektivet blir starkare är det eventuellt också lämpligt att införa en bestämmelse om insatser utan behovsprövning, utan vårdnadshavarens samtycke, för barn över 15 år.