Effekten av flubendazol mot Ascaridia galli hos värphöns

Sammanfattning: I studien undersöktes effekten av avmaskningsmedlet flubendazol (Verminator®) mot tamhönans spolmask Ascaridia galli. Undersökningen genomfördes i en flock med frigående värphöns på en kommersiell anläggning i mellersta Sverige. Besättningen hölls inomhus i ett hus med värpreden i två våningsplan och ströbädd. Flocken konstaterades vara monospecifikt infekterad med A. galli före försöksstart med träckprovsundersökning och PCR. Syftet med studien var att undersöka effekten av avmaskning med flubendazol mot samtliga utvecklingsstadier hos A. galli och ta reda på hur snabbt efter avmaskningen som flocken återinfekterades Försöket startade när besättningen avmaskades med flubendazol via dricksvattnet under sju dagar och det pågick därefter under ytterligare fem veckor. Under försöket samlades poolade träckprov från gödselbanden vid åtta tillfällen för analys av antalet parasitägg. Dessutom insamlades tarmar och tarminnehåll från kolon och kloak från tio slumpmässigt utvalda hönor per undersökningstillfälle för parasitologisk analys. Både McMaster- och MiniFlotacmetoden användes för räkning av antalet parasitägg. Histotropa larver i tarmslemhinnan (mukosan) påvisades med en agargel-inkubationsmetod. Samtliga utvecklingsstadier i tarmlumen analyserades efter silning av tarminnehållet genom okulär besiktning med stereomikroskop. Resultaten visade en i det närmaste total reduktion av antalet spolmaskägg, larver och adulta maskar i tarminnehållet under pågående avmaskning och efter avslutad behandling. Två veckor efter avslutad avmaskning kunde parasitägg inte längre detekteras i tarminnehållet men äggutskiljningen återkom efter fem veckor efter avslutad avmaskning. Även förekomsten av spolmaskägg i poolade träckprov från gödselbanden minskade kraftigt under och efter avmaskningen men gick aldrig ner till noll. De kontinuerliga fynden av spolmaskägg i prov från gödselbanden kan sannolikt förklaras av att det finns en kraftig miljökontamination med parasitägg vilket talar för att samlingsprover av träck från djurutrymmet är en otillförlitlig indikator för utvärdering av maskmedlets verksamma effekt. Larver i mukosan detekterades aldrig under pågående avmaskning men de påträffades redan en vecka efter avslutad avmaskning. Adulta A.galli påträffades i tunntarmen före avmaskningen och under den tredje behandlingsdagen och påträffades ånyo fem veckor efter avslutad avmaskning. Flubendazol hade således full effekt mot samtliga stadier i tarmlumen och mukosan men bara upp till mindre än en vecka efter avslutad behandling. Tidsperioden för fynd av larver och adulta parasiter i tarminnehållet hos de provtagna hönorna efter avslutad avmaskning, överensstämde också väl med de förväntade nedre gränserna för den histotropa fasen (två veckor) och spolmaskens hela livscykel, det vill säga fyra till fem veckor. Fynden understryker att hönorna blev återinfekterade med infektiva spolmaskägg från miljön direkt efter slutförd avmaskning sannolikt efter att effekten av avmaskningen hade avklingat. Sammanfattningsvis visar försöket att flubendazol är verksamt mot såväl adulta A.galli som dess larvstadier i tarmlumen och mukosan om än under en ytterst begränsad tid.