Insådd fånggröda och vårplöjning : långsiktiga effekter på kväve- och fosforutlakning från en mojord i Västergötland

Sammanfattning: Utlakning av kväve (N) och fosfor (P) från jordbruksmark står för nära 50 % av den totala näringstillförseln till vattenmiljöer. Det är viktigt att minska utlakningen av flera anledningar, inte minst eftersom det leder till övergödning, vilket är ett av de största miljöproblemen. I ett av SLU:s långliggande försök (R0-8410) på en mojord i Västergötland undersöktes effekterna av insådd fånggröda (engelskt rajgräs) och vårbearbetning på kväve- och fosforutlakning under en 14-årsperiod. Försöksfältet bestod av åtta separat dränerade rutor med olika behandlingar: höstplöjning, vårplöjning och vårplöjning + fånggröda. Dräneringsvattnet från rutorna mättes och vattenprover samlades in varannan vecka. Analys gjordes med avseende på totalkväve (tot-N) och totalfosfor (tot-P). I genomsnitt minskade kväveutlakningen signifikant med 16 % i ledet med vårplöjning och 27 % med vårplöjning + fånggröda, jämfört med höstplöjning. Motsvarande siffror för fosfor var en ökning på 10 respektive 45 %. Skördenivåerna i försöket påverkades varken av insådd fånggröda eller av senarelagd bearbetning. Slutsatsen blev att senarelagd jordbearbetning från höst till vår och insådd fånggröda minskade kväveutlakningen, men ökade fosforutlakningen.