Resultat av oralmotorisk och fonologisk testning : En jämförelsestudie mellan taldelen i NOT-S och kortversionen av Stora fonemtestet

Detta är en Kandidat-uppsats från Institutionen för medicin och hälsa; Logopedi

Sammanfattning: Tal är det akustiska resultatet av rörelser i talapparaten med avsikt att förmedla ett språkligt budskap (Kent, 2000). Oralmotorisk funktion är en grundläggande förutsättning för talkommunikation (Sjögreen & Lohmander, 2008). Om tal- eller oralmotoriska problem uppstår kan en tal- eller oralmotorisk diagnos ställs utifrån en utredning över dessa funktioner (McAllister, 2008). Nordiskt Orofacialt Test – Screening (NOT-S) är ett screeningmaterial som testar den oro-faciala funktionen (Bakke, Bergendal, McAllister, Sjögreen & Åsten, 2007). Materialet består av en intervju- och en undersökningsdel som är uppdelade i sex domäner vardera. En av domänerna i undersökningsdelen är tal och består av tre uppgifter A. Talar inte, B. Räkna högt till tio och C. Säg ”pataka pataka pataka”. Syftet med föreliggande studie är att undersöka om den information som erhålls i prövning med taldelen i NOT-S överensstämmer med den information som en bedömning med ett fonologiskt test ger. I studien analyserades inspelningar av 61 ljudfiler där barn i åldern 6:0-8:0 år testas med taldelen i NOT-S och kortversionen av Stora fonemtestet. Resultatet av fonemtestet transkriberades fonetiskt och utifrån dessa beräknades Percentage of Phonemes Correct. Ett gränsvärde sattes upp för att avgöra vilka som befann sig inom normalvariationen. Dessa resultat jämfördes sedan med barnens resultat på taldelen i NOT-S. Det visade sig att åtta (13,1 %) barn hamnade under gränsvärdet för normalvariation på fonemtestet vilket står i kontrast till 22 (36 %) barn som bedömdes som avvikande på NOT-S taldel enligt de fastställda kriterierna för testet. De båda delarna i NOT-S taldel fångade tillsammans upp 100 % av de som identifierades som avvikande i fonemtestet. Därutöver fångade NOT-S upp 23 % (14 barn) som inte bedömdes som avvikande i fonemtestet. Vid beräkning av taldelen i NOT-S utan den diadochokinetiska uppgiften fångades 62,5 % upp av dem som identifierades av fonemtestet. Alla de barn som fick felfria resultat på fonemtestet fick även det på NOT-S taldel. Utifrån dessa resultat bedöms NOT-S taldel och kortversionen av Stora fonemtestet inte fullt ut ge samma information om barns talavvikelser. 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)