I Sverige, för tiden : tillhörighet och bekräftelse via utbildning i ett mångkulturellt samhälle

Sammanfattning: I det svenska samhället växer klyftorna allt fortare mellan svenskar och individer med annat etniskt ursprung, invandrare. Empiriska studier hävdar att invandrare befinner sig i ett slags utanförskap, såväl socialt, ekonomiskt och kulturellt. Utbildade invandrare får ofta yrken som ej motsvarar deras akademiska kompetens. I dagsläget gäller detta även för utbildning. Rekrytering av studenter visar på en alltmer snedare karaktär och möjligheterna till högre utbildning omfattar inte alla i samhället, däribland "invandrargruppen". Anledningen antas vara deras kulturella och etniska härkomst. Etnicitet har studerats med utgångspunkt i dess betydelse för individen, identitetsmässigt ur individuella och kollektiva perspektiv. Avsikten med denna undersökning är att synliggöra den grupp individer inom den högre utbildningen, vars utbildningsmöjligheter har minskat på grund av deras etniska härkomst. Hur upplever studenter med invandrarbakgrund sin situation i högskolan? Avspeglas detta i individens identitet? Hur kommer den mångkulturella högskolan påverka "invandrarnas" utanförskap? Uppsatsen bygger på material inhämtat via litteraturstudier och intervjuer av fyra kvinnliga studenter med invandrarbakgrund. Den använda litteraturen behandlar identitet, etnicitet och utbildning, både för sig själv och i kontext med studier om invandrare. Tolkningen av etnicitetsbegreppet betraktas ur ett perspektiv som fokuserar på identitet, kultur och diskriminering. Inspiration har hämtats från både sociologin och etnologin och jag refererar till verk av Aleksandra Ålund, Anthony Gidens, Charles Westin och Billy Ehn. I uppsatsens kvalitativa undersökning har jag funnit ett genomgående huvudtema, tillhörighet. Att få tillhöra ett sammanhang är ett grundläggande behov för individen och en nödvändig upplevelse för identitetsarbetet. Huvudtemat utmynnar i en diskussion om individens sökande efter sig själv, vem jag är. Vem jag är kan vidare förklaras via etnicitet och högskola, två aspekter vilka jag menar uttrycker sätt att tillhöra. Tillhörighet ser jag också som ett behov som förstärks i de situationer där majoritetssamhället placerar individen i ett utanförskap efter att denne har identifierats som avvikande och onormal. Invandrarskapet tillskriv vissa kulturella egenskaper och de ojämlikheter som har uppstått i dess kölvatten, får en förklaring som grundas på kultur och etnicitet. Utifrån intervjudeltagarnas redogörelser är det viktigt att få underhålla sin etniska härkomst, sina rötter för att inte sudda ut identiteten. Parallellt med detta visar deltagarna en frustration över att ofta bli bedömd efter sina efternamn och att deras val av utbildning ibland förbättrar deras kulturella bakgrunder. I egenskap av student anser deltagarna inte att deras invandrarbakgrund har påverkat deras situation i högskolan i negativ bemärkelse. Ingen av dem identifierar sig med det negativa invandrarskapets segregering och diskriminering. Men de anser dock att högskolan generellt sätt inte har lyckats i att spegla samhällets kulturella och etniska sammansättning. Med detta resonemang menar jag att invandrarskapet har blivit ett steg på det moderna samhällets klasstege.